Rubriken behöver inte alltid vara negativ. Oftast ser vi väl bilden av "bortskämda barn" framför oss då barnen blir arga om de inte får allt de pekar på, inte är tacksamma eller är allmänt uppnosiga. Även om jag tycker att våra barn oftast sköter sig betr. ovan beskrivning är de bortskämda i ett helt annat avseende utan att eg. veta om det.

Idag har vi varit hos mina föräldrar i Torset. De har mycket pigga morföräldrar som sköter ett vackert hus, spelar boule, vinner vecko-finaler i bangolf (turnering i Vallsjöbaden), sjunger i körer och jag undrar om barnen värdesätter detta. Själv har jag aldrig träffat mina morföräldrar - de dog långt innan jag föddes. På sätt o vis är jag smått avundsjuk på mina egna barn att de får ha sin "äldre generation" så länge i sin närhet utan att förstå hur bra de har det. De tar det för givet! Ibland får man "tjata" med dem till farmor/farfar o mormor/morfar då de har annat för sig, kompisar eller vad det nu kan vara.

Detta är väl helt naturligt vid närmare eftertanke - de har ju alltid varit vana vid att mor- o farföräldrarna funnits där? På sätt o vis blev jag ju själv förskonad från sorgen att mista några - hade ju aldrig dem. När farfar dog var jag bara 8 år o minns knappt. När jag var 27 gick farmor bort 92 år gammal o det var sorg men visst - att få ett sån't långt liv är ju få förunnat.

Idag fick vi jättegoda fläskkotletter, nypotatis, hemodlade rödbetor, morötter, ärtskidor etc. etc. JAG blir bortskämd när jag kommer hem till mamma o pappa!! Å kanske har jag inte vett att känna tillräckligt med tacksamhet - man tar det för givet, att de finns där...

God kväll!