Det händer INTE ofta... Verkligen inte, att man helt plötsligt får rycket att städa, sortera i lådor o skåp. Vet inte vad som hände i eftermiddags men rycket kom. Började med stora lådan med dagböcker. Å så fastnar man. Fastnar i 1986 - just börjat på Brinell. Låtar från då börjar spelas inom mig o känslor jag hade då kommer lite blekt tillbaka. "Take my breath away" = Top Gun. Sturegatan 34 där bästisen Susanne hade lägenhet (numera riven)... Fastnade i 1994, varm, het sommar, fotbolls-WM..

Hittade min diktsamling - har nog skrivbordsmaterial till 3 samlingar. Drömmen är ju att kunna ge ut det ngn gång. Chanserna är ju såååå troliga. Förmodligen är oddsen högre att jag lär mig spela fiol.  Men drömmar kan ingen ta ifrån oss!!!

Sedan gav jag mig in i pärmar med alla papper. Hittade anställningsbevis, arbetsbetyg, CV o uppsägningsbesked från 2003.... Bitterheten är där som ett klubbslag. Kanske det ändå var min stora lycka att bli uppsagd den där gången men det förstod jag inte då.... De erfarenheter och den kunskapen jag har skaffat mig på de senaste 6 åren hade jag förmodligen aldrig fått om jag varit kvar på RH.. Men jag kan ändå sakna, sakna minnen, kollegor, händelser, känslor... 

Livet ger o livet tar o man vet aldrig vad som händer!!

Nu lämnar jag ut mig igen  - usch o fy! Men jag tränar, tränar inför boksläpp o diktsamlingssläpp ; ) För skulle ingen vilja ge ut/publicera det de skrivit o "skrivit av sig" skulle ju författarnas skrivbordslådor vara fulla o inte enda bok skulle finnas till försäljning. Eller??

Go kväll!!