För 15 år sedan, på morgonen kl. 07.35 födde jag en tjej. 3 740 gram tung och 49 cm lång. Jag blev nåt helt nytt - mamma! Det var häftiga känslor! Jag minns att det gick lite uppochner inombords. Fixar jag det här? Detta ansvar...samtidigt som man direkt kände en stor kärlek för första ögonblicket. Åren går fort och som sagt, 15 år senare - 2011 är hon redan en ung kvinna. Hon är glad idag. Det känns som just 15 år för henne är en stor milstolpe. Ingen fjortis längre ; ) Vår Pippi Långstrumps-tjej som ofta under sin uppväxt har gjort saker o ting på sitt eget lilla sätt har vuxit upp! Tonårskaoset håller på att plana ut....

Vi väckte henne med glass på sängen som brukligt är vid födelsedagar och fler paket än den navelpiercing hon redan erhållit. Då ser man helt plötsligt den mer positiva sidan av syskonkärlek, när Johanna kramar om Elin och David för presenter de köpt. Den andra s.k syskonkärleken är ju då retas, tetas etc. (om nu någon inte hajjade det).

Till kvällen blir det fest med släkten. Det är ju lite kul att "få till det" på rätt dag. Eftersom vädergudarna är med oss idag sitter vi såklart ute. Det gör lite ont att Stella inte är här... som alltid.... Hon fick ge sitt paket till Johanna i torsdags - två ansiktsmasker som modern hade köpt för hennes räkning.

Ha en go kväll!!!

PS. Idag går många av mina tankar till de föräldrar som förlorade sin lilla bebis på Eksjö lasarett i tisdags. Reportaget stod att läsa i dagens tidning och tårarna kom när jag läste det. Så fruktansvärt. Kan inte ens föreställa mig hur det känns...att ligga och kämpa i timmar o inte få nåt för det. Att förlora det som man gått och väntat på i flera månader. En obeskrivlig tomhet o saknad! Vad som gick fel och varför kanske aldrig kan besvaras men jag känner så för er!

  Johanna - ett år! Hon hade minst hår som bebis-barn och har nu den tjockaste kalufsen av dem alla!!

  Frukost på sängen! Glass med nougatsås!