Alla inlägg under januari 2012

Av Sofia - 5 januari 2012 18:47

Sitter vid köksbordet. Vardagen (eller helgen) är i full gång på Renstigen 11. Mannen står och strimlar grönsaker och kycklingkött till wok. River ingefära och hackar vitlök. Jag har precis färdigställt ett Power-Point bildspel från Egyptenresan i höstas för att visa när vi får gäster på lördag (de ska oxå dit inom en månad). David kollar på TV. Johanna har precis avverkat sin "iPhone 4-städning a' la avbetalning" och Elin och hennes kompis Emma (som även ska sova över) dansar "Just Dance Wii" - roligaste julklappen. Stella är inte här...men just idag känns det inte så lessamt för i morron KOMMER HON!!!!


Har läst mina senaste blogginlägg denna veckan. Det är sorg och bra dagar på jobbet blandat med kissande katter. Ja, det är kanske en konstig blandning kan man tyckal... Å sån't är ju livet. En salig blandning av förluster, vinster, vemod och lycka. Som en FB-kompis skrev. "Livet är som en berg-o-dal-bana - det är upp och väldigt mycket ner". Så är det ju! Det är väl det som är tjusningen...man attraheras av fartvinden. Tänker alltid på vad Alfons Åbergs farmor sa: "Det kan inte alltid vara julafton". Däremot kan det ju vara lite mildare nyanser - vänner man älskar och har nära behöver ju faktiskt inte slitas bort från oss...


Dagen har varit så bra. En till sådan, denna veckan! Jag har nog världens härligaste jobb. En sån utmaning att ta och reda ut det... Nu snackar vi inte krossa sten utan mala bitarna till stenmjöl. Investeringar under 2011 på flera miljoner ska via kapitalkostnader (ränta o avskrivning) delas upp på rätt förvaltning och på rätt skola, förskola och omsorgsboende... Det gäller att ha tungan RÄTT i mun och när avstämningen till slut visar "no diff"..... Åh vad skönt!!


Å så en lektion till er som inte vet varför man firar man 13 dags afton? Även om man inte tror på vad Bibeln säger kan man ju ändå vara lite tacksam för ledigheten man får.

Trettondagsaftonen firar man till minne av den dagen då de tre vise männen kom till Jesus i Betlehem för att ge barnet sina gåvor. De kom den trettonde dagen efter Jesu födelse, alltså julafton, och således är trettondagsaftonen alltid 13 dagar efter julafton.


Hade jag fått ge en gåva till Jesus hade det garanterat blivit stenmjöl!! Ni vet varför!!


God kväll!!!

ANNONS
Av Sofia - 4 januari 2012 19:31

Så låter det faktiskt titt som tätt hemma i huset....på senaste tiden. Jag har alltid älskat katter. När jag var liten tjatade jag ofta på min mamma att få "ta in" en av ladugårdskatterna. Det varken fick jag eller gick. De var rädda och gick inte att tämja.


Numera är vi med katt. Fina Tessi och Smilla - våra härliga katter. Tessi, som efter en lång tids tjat, hämtades för fyra år sedan i Gränna (till råga på allt på Fars dag vilket i sig är lite komiskt då Ulf var minst glad över den nya familjemedlemmen). Hon var uppfödd av en hund eftersom modern inte tog sig an henne. Hon var så extremt gosig och somnade i Johannas famn redan när vi åkte med bil därifrån. Har ju aldrig utgett mig för att vara någon expert på katter och det visade sig rejält när hon 6-7 mån gammal började bli rund om magen. Tanken att kastrera katten hade väl farit i huvudet nån gång men hallå - sååå ung och redan dräktig. Så var i varje fall fallet och den 4 juni 2008 födde Tessi 4 välskapta kattungar (i Stellas säng)... Det var en mäktig upplevelse. 3 killar och 1 spräcklig tjej! Så stod vi där plötsligt med 5 katter. Mannen i huset som då från början inte varit så stormförtjust i denna kattidé blev väl inte direkt mer entusiastisk men här som alltid: Det gäller att gilla läget!


Vi annonserade bort Nogger, Piggelin och Elvis och vi "blev av med" (=sålde de tre killarna). Vi behöll flickan. Nu när jag sitter här och skriver vet jag inte riktigt hur detta beslutet gick till. Vi kanske kan kalla det för demokrati. 5 mot 1. Smilla har med tiden blivit lika gosig som Tessi och ha katter som husdjur är härligt. Medför vissa problem som tjatet att tömma kattlådan och när vi ska åka bort. Kattvakter behövs vilket i och för sig inte har varit något problem.


På senaste tiden har dock Tessi blivit som tokig i mat. Hon jamar som 17 så fort vi prasslar med en påse vid diskbänken, hon ger sig på brödpåsarna (?) och gnager i sig bröd. Dessutom har hon blivit magrare. Måste nog ringa någon djurdoktor. Dessutom har de förbaskade djuren börjat kissa på badrumsmattan. Köpte en ny, gosig, grå matta för ett tag sedan och jag börjar misstänka att de "tror" att det gråa är kattsand. Kan de vara så dumma? Det är i vilket fall inte kul. Får ta tag i detta.....nån dag......


Katter är självständigt härliga djur, mysigt sällskap i soffan och jag ångrar inte en sekund att vi skaffade dem. 


God kväll!!!

ANNONS
Av Sofia - 3 januari 2012 20:43

Istället för att bestiga bergen...kan man krossa dem - bit för bit. Mala ned dem tills de flesta problemen är borta. Lite så har det känts på jobbet idag. En dag med "flow". När man betar av grej efter grej och sånt som legat ett tag kan sorteras undan. Å det som till en början verkligen var Mount Everest visade sig bara vara Tomtabacken. Tomtabacken inger i och för sig respekt men är något lättare att nå. Ja, ni fattar - en bra dag på jobbet helt enkelt! Fortfarande lite tomt på kollegor i korridoren men vi som håller ställningarna har trevligt!!!!


Jag hade tänkt att ta en löpartur när jag kom hem men av någon OUTGRUNDLIG anledning kände jag inte för det när jag gick ut. Snöblandat regn och hård blåst på tvären... Näpp! Jag tog en skön cykeltur inomhus till bra musik. Å där på sadeln när svetten lackade och pulsen var hög kände jag det igen...nyårslöftet ni vet... Carpe diem! I detta nu är jag. Jag lever, jag är frisk. Ser mina barn framför mig - Elin satt i soffan och "var på datorn", Johanna gjorde smoothie i köket. Just nu - vad bra det är! Jag har fått mycket att vara tacksam för. TACK!


I morgon ska jag krossa mer sten...för den tar ju liksom inte slut. Jag har ju betalt för att jobba i brottet : )


God kväll!!

Av Sofia - 2 januari 2012 18:14

Det finns saker som är jobbigt att höra (läsa). Det finns saker som är svårt för att inte säga omöjligt att förstå och ta till sig. Så fort tanken är där och snuddar bränner tårarna innanför. När vänner blir allvarligt sjuka får det tillvaron att ”stanna upp” och plötsligt ser man allt med tacksammare och ödmjukare ögon. Jag känner mig så maktlös inför elände som andra råkar utför. Det gör så ont!!!


Så många tankar till dig Sara, min barndomsvän och f.d granne. Det finns så många glada, ljusa, härliga minnen från den tid då vi tillbringade dagarna tillsammans. De starkaste minnen jag har är bl.a vår småtokiga Carola-tid. Vi var fans med stort F och ingen, absolut INGEN var bättre än hon. Vi övade och mimade, bjöd in (tvingade) våra nära och kära att titta på våra shower. Vi ägnade timmar åt att vara Carolor och tack-o-lov har jag foton av denna tid. Kanske var jag lite för gammal för det där…. fick en ironiskt skämtsam kommentar från min Johanna när jag visade fotoalbumet igår: ”Höll du på med sånt när du var 14 år mamma”? Ja, det gjorde jag och jag tyckte det var otroligt kul!!


Jag är så oerhört tacksam och glad för den där tiden. De senaste åren har Sara och jag haft kontakt via Facebook och jag brukar ibland läsa de fina meddelanden jag har fått. De värmer! De otaliga minnen som finns hjälper och tröstar. Jag vill med nedan bilder bara skriva en sak. Jag tror! Jag tror på att under sker! Tack Sara, för den där ljusa, fina och bekymmerslösa tillvaron vi hade!


  


  

I full fart och tapeter av Carola-planscher...

  

Tommy tycker om mig!


  

Jag sjunger "På egna ben"

 

Sara o jag showar i en duett

    

Systrar - Anna och Sara

  

En bild tagen några år senare...

Av Sofia - 1 januari 2012 12:33

Oskrivna blad...allt framför oss är antaganden, kanske och möjligen! För inget är ju självklart någon gång även om vi oftast vill tro det och tycker det ska vara så. Vi vet inget om nästa sekund. Att få vara här med våra nära...hur länge? Att vi får uppleva dagarna som kommer kan ses som en gåva som vissa av oss, tack-o-lov de flesta av oss, får uppleva!


Tack för ett nytt år! Det började i natt till smaken av en liten klunk champagne. Vi hade förmånen att få ha alla våra barn med oss, dessutom i ett vaket tillstånd. Stod mitt i skogen med granarna som enda grannar. Raketerna lyste för några sekunder upp himlen och just i detta ögonblick var inget annat viktigt. Carpe diem - ska kanske inte avslöja mitt nyårslöfte för då uppfylls det väl inte - men jag ska försöka leva lite mer för stunden och sluta oroa mig för allt innan det har hänt! Tränar ändå rätt hårt på detta men misslyckas ofta!


Idag - 1 januari 2012 - inget särskilt händer. Julen plockas så sakteliga ned från hyllor, fönsterbrädor och grankvistar. Tomtenissarna får krypa ner i sina lådor och sova några månader till nästa gång. Pepparkakshuset får stå till nästa helg så Stella får va med och krossa.. Det är vemodigt men samtidigt skönt! Julen är över för denna gång och nu inväntar vi ljuset!!!


Å så TACK fam Pettersson för en jättetrevlig o god nyårsafton! Kul att även de minsta töserna fick vara med om 12-slaget detta år ;))


 

Jag, värdinnan Susanne o hennes svägerska Marie

 

P-A och svågern Mikael

 

David, Elin, Jois och Stella tar av de goda faten...

 

Glitter-Tindra och Stella

 

Jois, Alexander och Elin

 

David, William och småtöserna

 

Ulf o jag

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ SigridSofia med Blogkeen
Följ SigridSofia med Bloglovin'

Text o bild


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se