Ligger i min säng...känner mig törstig...tvekar. En liten fegis som inte vågar gå upp och gå ut i köket för att dricka vatten... Tänk om det står nån i köket eller på väg ut i hallen...å ska ha ihjäl mig.. Dessa jädrans böcker. Mitt inne i Marie Ljungstedts senaste mordgåta och när jag väl lägger ifrån mig boken ÄR jag redan på Gotland. Det är ju faktiskt flera veckor tills vi ska åka dit men bladen tar mig över Östersjön och på ett litet kick. Å dessa kvällar jag är ensam....borde inte läsa... Barnen är förvisso hemma men jag känner väl ingen direkt trygghet från dem när de sover kontra en mördare i huset. Fattar inte varför jag ska vara så larvig? Det har ALLTID varit likadant. Har även ganska svårt för otäcka filmer fulla med blod och mord även om det har blivit bättre med åren... (om det nu är nåt att bli just bättre på?). 

Johanna - äldstingen - har inte direkt fått mina gener på den punkten. Häromkvällen kom hon ned o sa: "Jag hade ihjäl 14 st och jag blev bara dödad 7 ggr själv". Jag måste erkänna att jag håller på att tappa greppet om hennes dataspel. Vet knappt....vad de olika varianterna heter (allt är dock inte döda döda) men "typ ALLA spelar" som om det vore nån ursäkt. 

Ska man tillåta eller förbjuda? Vet varken ut eller in? Är man överkänslig som morsa när man får spader när Jois inte kommer ned till kvällsmaten - för då blir hon utestängd av sina on-line-kompisar p.g.a att man gick därifrån en 20 min...lr 10 min som matstunden ofta handlar om i detta huset? Jag återkommer ofta till att vi barn, uppvuxna på 70-talet är lite halvt förstörda eftersom "Vilse i Pannkakan" m. Storpotäten i spetsen samt "Clownen Manne" regerade TV-kanalerna på barnens sändningstid... Jag tar sakta men säkert tillbaka det. Det kanske inte var så dumt ändå....

Godnatt - jag sticker en sväng till Gotland...