Sitter och kollar film med Elin o David. Den handlar lite om att följa sitt hjärta. En gång i Phuket. En man säger upp sig från sitt jobb, drar till Phuket och ska följa sina drömmar.... Längre in i handlingen har jag inte kommit! Om jag hade följt mitt hjärta tidigare i kväll vet jag inte vad som hänt. Det rusade iväg med mig... Fruktansvärt obehagligt.

Var så laddad att springa TROTS regn och luften var ljummen och syret var på topp. Helt plötsligt började hjärtat slå hur fort som helst. Var inte speciellt andfådd och det var rätt märkligt att stå där i skogen och känna en puls på 220 o mer.... Tänkte om jag står stilla en stund, andas djupt och sedan går en stund kanske det går över så jag kan ta mig hem I REGNET... Icke! Så fort jag började springa började pulsen dra igång och jag fick mjölksyra så jag kunde sälja den dyrt på torget. Så där höll det på och den rundan som brukar ta drygt en timme tog över 1½. Lessamt... Å väl hemma sitter jag här i soffan, som en blöt och orkeslös fläck. Googlar på hjärtrusning och är allmänt orolig. 

Tillbaks till filmen. Thailand med sin ävrme och sol....längtar.....småländskt regn smattrar mot rutorna och jag fattar inte hur människor (som i filmen) kan äventyra sina liv med bergslättring, dykning etc. Blir rädd bara jag tänker på det... Det räcker ju med att löpträna för att känna hur skört livet är.

Vill sova nu....när filmen är slut.... Följ ditt hjärta och framförallt - var rädd om det!!!       

God kväll!!!