Första jobbarveckans 3:e arbetsdag är avklarad! Jag lever! Jag har faktiskt läget under kontroll och värsta högarna är borta. Har fått så mycket gjort och förhoppningsvis rätat ut kunders frågetecken och dämpat oro och ängslan, spridit lite glädje och kanske även lite obehag enligt rättvisans alla bestämmelser! Ja, det är många känslor över en dag. Man får ju aldrig visa  sin eventuella irritation genom varken röstläge eller ord men mitt jobb handlar ju till stor del om att följa de lagar, regler och rutiner och likväl som det kan glädja någon kan det också svida.

Under dessa dagar har jag gråtit pga ett människoöde och därmed känt ENORM tacksamhet över att jag och mina nära och kära är friska, jag har varit förbannad för att vissa inte skyr några som helst medel att sko sig på andra, även om det är i rakt uppåtgående led, varit förbluffad över hur tacksamma människor är mot mig bara för att jag sitter och tar emot deras samtal. Det är verkligen en förmån att få ha kontakten med omvärlden på detta sätt.

Man blir ju förbluffad över annat än jobbet också.. Att en av mina döttrar nobbar ett erbjudande om Liseberg och väljer att umgänge med en kille som enligt vad hon säger ”vi-är-bara-vänner”… Barnen blir onekligen stora kvickt… Jag hänger inte med!!

3 st svampmackor blev det till kvällsmat. En till oss var som äter just kantarell i familjen. Skörden var inte så stor och regnet började vräka ned och myggorna anföll mig, Ulf, Johanna och Stella som bomber MEN det var ändå lite mysigt och kul!!!

Ha en fortsatt go kväll!!