”Jag ringer dig…” Det var de sista orden han sa och därtill ett vanligt stort leende när han lämnade mitt rum och Vipan i ett ärende i torsdags. Men han kommer inte att ringa mig några fler gånger. Han finns inte hos oss mer. En av de tyngsta dagarna jag varit med om. Att för det första, någon blir mördad i vår stad Nässjö - ett otäckt mord äger rum och sedan får man dessutom veta att man känner personen och den mycket svårt skadade frun…. Ofattbart! Overkligt! Såg inga nyheter igår kväll utan informationen nådde mig först tidigt i dag på morgonen. När det gick upp för mig att personen som är mördad är en f.d kollega och god vän – den fysiska reaktionen är omedelbar förnekelse. Det KAN inte vara sant! Det FÅR inte vara sant!

Under två års tid satt han i rummet bredvid mig och vi stångades med arbetsuppgifter och löste problem på Tekniska Serviceförvaltningens fastighetsavdelning. Kan inte med ord beskriva vad jag känner. Förlamande känslor av sorg och otäckhet! Å så en stor saknad! Trots att han slutade för över ett år sedan hade vi fortfarande mycket kontakt och han var ofta ett bollplank när jag ville prata o älta. Som hjälp tillbaka blev det problemlösning i Word-frågor…. Å det är många minnen av honom idag. Det var en person som gjorde avvtryck. Förutom allt positivt har jag både varit irriterad och lessen p.g.a honom. När jag ville får saker gjort snabbt kontrade han med ”vi låter det snurra ett varv”…o ibland hade han rätt…ibland var jag för ivrig… Å lessen…när han sa att han plötsligt skulle sluta…f.d. brandman – han hade ju nåt förmånlig pensionsavtal….såklart…. Men han fanns där om jag stod utan svar i olika frågor – det var bara att ringa… Jag delade inte alltid hans åsikter men jag beundrade honom som människa – han stod för vad han sa och han sa vad han tyckte oberoende om personen var över honom eller under…..

Han var en pigg och ung pensionär, han och hans hade precis sålt sin butik och han berättade om hur nöjd han var med livet. Första julen på evigheter han slapp köra blomsterkvastar. Det är så ofattbart orättvist! Kan helt enkelt inte förstå. Mina varmaste tankar går till hans anhöriga och jag hoppas verkligen polisen finner både gärningsman och svar på frågan varför…om det finns ett svar… Jag vill inte spekulera här… det finns så många teorier. I dagens nu är det bara så vansinnigt tungt!!

Vila i frid!