Direktlänk till inlägg 26 augusti 2013

En nästan bortglömd historia....

Av Sofia - 26 augusti 2013 20:21

När jag var nio och gick i trean gick det påssjuka i klassen. Nästan halva klassen var borta. I samband med detta fick jag en knöl bakom mitt vänstra öra. Det såg ut som påssjuka vilket alla trodde det också var. Medan mina kamraters kinder/öron blev återställda blev jag det inte - min knöl försvann inte. Otaliga var de gånger vi åkte in till Västra klinikerna i  Jönköping och läkarna punkterade knölen. Eftersom det var inflammerat gjorde det otroligt ont varpå jag sövdes många ggr. Jag minns denna tid som relativt mysig konstigt nog. Jag och mamma fikade på caféet och inte förrän långt efteråt fattade jag hur otroligt orolig mamma måste varit varje gång ett besked skulle ges efter analys. Var det godartat eller tvärtom… Ingen kunde svara på var det egentligen var. Till slut beslutade man sig för operation. Jag hade på den tiden en frisyr som dolde olikheten i mitt ansikte på bästa sätt. Att ha uppsatt hår på vänster sida var otänkbart, likaså att ”ta hål i öronen”.


Operationen var besvärlig. Drygt 5 h och anledningen var ju att ansiktsnerven låg nära det område som skulle rättas till. Blir den skadad blir halva ansiktet förlamat och slappt. Allt lyckades hur som helst men jag var borta från skolan c a 1 månad. Minns att hela klassen hade ritat teckningar och skickat till mig. Man fick bort den s.k knölen och det var ingen typ av tumör när man ”forskade” i detta. En helt onödig operation med facit i hand. Det tydde på en medfödd missbildning på en gäle (de man andas med som bebis i mammas mage). Något svar på varför den var inflammerad fick vi nog aldrig riktigt. Det höll sig i schack några år men växte till sig då och då. 1986 var det dags igen. Blev svullen och riktigt stor igen bakom örat och jag hade precis börjat första året på Brinell. Den duktige läkare som hade haft hand om mig i Jönköping var pensionerad så jag blev remitterad till Linköping. En professor hade en idé om att spruta in en vätska i det infekterade området (innehållande Vismut)…fråga inte vad det är… Kroppen skulle då själv göra sig av med vätskan (förmodligen genom örat). Denna gång var jag inte sövd….minns hur ont det gjorde när de sprutade in den där kalla vätskan.


En vecka senare var jag tillbaka i skolan och hade missat de första lektionerna på eknomisk linje om vad debet och kredit var… Å vätskan kom ut – kände att det började rinna ur örat och fick gå på toaletten och det rann och rann....ALLT kom ut! När jag läser ovan rader känns det inte så trevligt men jag var otroligt lycklig den dagen i augusti 1986 när jag begrep att experimentet hade lyckats. Å jag blev liksidig vilket jag inte varit på många många år. När jag skriver om det här faller mina tårar – har glömt hur stort det här var för mig. Å hela tiden tänker jag på mina föräldrar – för dem måste det varit otroligt jobbigt att vänta på alla provsvar.


Drygt 10 år senare, 1997, var jag 27 och min knöl hade börjat växa och ömmade lite igen. Det fyllde på sig rätt snart och rätt var det var en dag (satt på jobbet) började det rinna från örat och så var det över för den gången. Jag ringde själv till Linköping och lyckades få tag på professorn som gjorde behanlingen 1986. Han var minst lika glad som jag. När jag var 37 var jag orolig att det skulle börja krångla men sedan har det varit lugnt. Å idag har jag bara ett ärr från öra ner på halsen som är så skickligt gjort att det knappt syns. 


Å varför skriver jag det här och lägger ut på min blogg. För att jag vill! För att jag förstår först nu hur jobbigt det måste varit för mamma och pappa (o även mina bröder) när någon ligger på operationsbordet och man vet inte om det lyckas, om det blir bra, om svaren är okej.


När jag började plugga vårdadministration skickade jag efter varenda journalanteckning om mig själv och lusläste och vill förstå mer. Intressant läsning och jag känner mig ödmjukt tacksam för att bo i Sverige!!


 

Journalanteckning 1979 (en av många många......)

 

Sofia Karlsson, N:a Sandsjö Prästgård.... Längesen

 

Journalanteckning 1986

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia - Tisdag 19 feb 18:41

Jonas har eller har haft en manlig förkylning. Det är aldrig kul. Själv kände jag mig hur pigg som helst i helgen o tänkte att jag klarar mig nog. Igen. Sedan jag tog min vaccination mot lunginflammation (efter att ha genomgått den pärsen våren 2017)...

Av Sofia - Söndag 17 feb 19:06

Det händer inte så särskilt ofta att Jonas o jag sätter oss framför TV?n efter söndagsfrukosten - typ aldrig. Idag var det dock ett riktigt måste. Satt o satt - jag fladdrade lite upp o ned av nervositet. Frida Karlsson skulle göra världscupspremiär ...

Av Sofia - Lördag 16 feb 17:35

Överskriften kanske passar bäst på sommaren men man kan ju bada i februari oxå - i tunna. Å sol har vi haft - så gott den värmer. Vårvarma vindar när vi tog vår promenad. Vi lämnade tre fnittriga tjejer vid frukostbordet o gick vår ås. Tog en titt på...

Av Sofia - Fredag 15 feb 16:00


Man får nypa sig armen. Fåglarna vrålar vår o det luktar vår, det är vår. I varje fall nästan. Ser man till kalendern är det definitivt vinter o det vore bra med ytterligare snö o regn. Har nog aldrig tänkt så mycket på vattenbalansen som nu. Själv h...

Av Sofia - Torsdag 14 feb 17:49

Det var minsann inga dieselrosor som stod på bordet när jag kom hem. Hörde nämligen Måns Möller på morgon-radion häromdagen och vad man skulle undvika på Alla Hjärtans dag. Rosor inpackade i plast köpta på mack gick bort. Ärligen kan jag säga att jag...

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8
9
10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ SigridSofia med Blogkeen
Följ SigridSofia med Bloglovin'

Text o bild


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se