Har hört mycket om förändring den senaste tiden. Manuel Knight – den karasmatiske föredragshållaren – gästade Nässjö kommun och hans föreläsning rörde vi detta ämne. Ett föredrag på Incits användarträff i veckan handlade om förändring och attityden vi människor har till den. Har tänkt mycket på det där. Hur förändringsbenägen är jag själv? Vi gnäller gärna på andra när de inte vill göra annorlunda… Det behöver inte alltid gälla jobbet… Tanken snuddar vi nästa stora högtid – Julen – hur ska den se ut i år? Som den alltid har gjort eller ska vi göra annorlunda? Tänker på alla dessa familjer med olika konstellationer – bonusbarn, bonusföräldrar…alla ska vi njuta och få träffas. Stressiga och inte alltid så roliga konflikter.

Att ofrivilligt bli drabbad av förändring är det inte många som vill. Att ta beslut om förändring själv…är lättare…?...eller? Kanske inte alltid. Man har ju hört talesättet ”Alla gillar förändring – bara det inte drabbar en själv”. Ligger något i det. Sedan är vi alla olika. Vissa människor tycks dyka in i okända ting och går utanför sina trygga mönster utan att varken tänka eller reflektera. Modigt eller dumdristigt? Upp till var och en förstås. Döm inte någon om du inte levt hans/hennes liv.

Ibland kan jag känna mig tveksam på den banan man befinner sig på. Hur höga är mina egna staket? Vågar jag klättra över och komma vidare och hugga tag i nya problem och hårt arbete. Eller är jag helt enkelt för bekväm? Citatet lyder ju: Man vet vad man har men inte vad man får – att välja en förändring själv är inget självklart beslut. Det är först efteråt med facit i hand du vet om du gjorde rätt. Rädslan för att fastna i gjutna mönster och inrättade cirklar skrämmer mig lika mycket som att lyfta vingarna och flyga. Att hoppa ut i ovisshet är jobbigt..

Ha en fin lördagskväll! (Själv ska jag sälja korv på Nicke-cupen melan 21-23 ikväll. Så välkommen att kolla på bandy och äta korv på Stinsen arena.)