Sjuklingar.... Idag har frånvarobeskeden trillat in en efter en i min mobil. Det är Vabruari och VAB-tider men grejen är att jag inte kan vabba längre… Bara när det gäller Stella och hon är tacksamt nog hur pigg som helst. Det tar en stund att åka från jobbet, genom stan, hämta barn, genom stan, upp till lasarettet, vänta, behandling/diagnos och receptkö på Apoteket. Tur att man har lite flex-timmar eller ganska många rättare sagt….att plocka av. Huvudsaken är ju att de blir pigga FÖRSTÅS! Man får vara tacksam att man är född i detta land när det gäller sjukvård.

Idag är det den 3 februari. Detta datum klingar dåligt i öronen och ger en riktigt sorglig eftersmak. Årsdagen då min f.d kollega och goda vän blev mördad i Nässjö. Så ofattbart och så frukansvärt. För ett år sedan lamslog händelsen hela vår korridor och det kändes då som om  jag höll på att gå sönder av sorg. Trodde aldrig att verkligheten kunde vara så obarmhärtigt grym och allt kändes overkligt . Men till och med i Nässjö kunde det bli svart. Å sanningen bakom dessa fruktansvärda handlingar hoppas vi ju snart få svar på. Inte för att detta på något vis för Alf tillbaka till oss men kanske kan man sätta punkt på ett annat vis.

3 febuari. Jag hoppas denna månaden går fort över. Vill inget hellre än att knoppar brister och trottoaren blir blöt av takdropp. Önskar mig hästhovar vid vägkanterna och vårblek sol. Okej, lite minusgrader till min kompis Susanne som ska åka Tjej-Wasan och lite bra snö till barnen sportlovsvecka. Sedan får det gärna töa bort… Alles!!!

Ha en fortsatt go kväll!!