Vi gnäller att vi blir äldre. Vad är alternativet? Att inte bli äldre. Lätt val. En klok kollega sa dessa ord i dag. En av hans bästa vänner har cancer och visst finns det hopp men hoppet är ytterst litet. Hans vän är även vän till mig och det känns så fruktansvärt att se denna sjukdom bryta ned en människa på detta viset. Sist jag såg honom var på Coverfestivalen i Nässjö och det var helt underbart att han orkade vara med oss hela kvällen. Flera kilo lättare men hans mirakulösa inställning gör att det är samma glada person och trots allt....full av hopp.

Vi glömmer lätt bort att vi finns på jorden en enda gång. Många av oss får finnas här länge, andra inte. Vi (å särskilt jag) är mästare på att gruva oss för små problem…trots att vi egentligen har det hur bra som helst. Är någon förkyld i min närhet är jag orolig för att bli dito och speciellt när  jag t.ex har ett sångframträdande framför mig. Skit i att ägna hjärncellerna åt funderingar OM jag blir sjuk. Blir du krasslig så blir du…och först då kan du börja ömka. Tänk om man bara kunde sopa bort alla sugande tankar om ditten och datten. Mental träning kanske…i mitt fall borde hjärnan jobba länge och flera pass i ett gigantiskt gym….

Läste ett citat för veckan i min jobbkalender. ”Att känna tacksamhet och inte uttrycka det, är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det”. Orden är skrivna av William Arthur Ward. Å jag är tacksam för så mycket!! Man känner det bara så mycket mer när t.ex någon nära blir sjuk…

Ha en fin kväll!!!