Ibland….alldeles för ofta göra jag mer än jag borde. Jag gör för att andra inte gör. Saker händer när man anstränger sig över gränserna. När man inte får besked får man gå på nästa informationskälla. Alltså man gör saker ibland som någon annan egentligen skulle ha utfört och eftersom ”nån annan” gör dem så kan ju ”nån annan” fortsätta med det – i vissa fall jag. Det är ju väldigt smidigt för de som egentligen skulle ha utfört uppgifterna. Nu är det dock stopp på den punkten. Jag har bestämt mig. Never more. I fortsättningen ska jag hänvisa, hänvisa, hänvisa. Det är inte mitt bord, det är inte mitt ansvar. Det ska bli rätt skönt – vad tid jag borde få över nu….till de arbetsuppgifterna jag vill prioritera. Det lär dessutom behövas inför första kvartalet 2015 så jag är mot min vilja rätt nöjd. Alternativet till ovan vore att jag vore man och det är hyfsat omöjligt. Jag uttryckte detta på ett helt annat sätt när jag kom hem igår då gråten hängde i halsen och ilskan kokade. Mina barn tyckte nog jag var lite för grov i mun men det var goda skratt.

Manligt kvinnligt. Den frågan kan stötas och blötas i det oändliga. Kvinnor måste prestera hundra ggr mer för att få respekt. Hur många kvinnor har känt av detta? Ett exempel kom upp på Centerns nomineringsstämman i måndags kväll. Det har ofta skrivits om att Annie Lööf har varit för ung för sitt uppdrag. Gustav Fridolin är nästan exakt lika gammal…. Är det någon som har hört dito uttalande om honom?

Snart serveras något jag ogillar å det skarpaste. Falukorv. Stekt falukorv är bland det värsta jag vet. Men när barnen längtar???? vad göra... Stroganof med äpple, färska tomater - det blev den god sås...kanske kan peta undan bitarna. Till det serveras matvete. Vi får se om den nyheten går hem hos mina kidz.

Ha en fin onsdag vänner! Både män och kvinnor