"Januari är ljusets månad, en start för det nya året, det nya livet, omfamna Januari, bli ett med Januari”…. Raderna läste jag på Facebook tidigt i morse när en vän till mig beklagade sig (precis som jag) över månaden januari och vinterrusket… En vän till honom i sin tur kontrade just med att omfamna Januari. Jag kan delvis hålla med om att det blir något ljusare…att det är nytt år och man kan se januari som en nystart… Sedan kommer det svåra – omfamna januari och bli ett med denna månad. Helst av allt vill jag lägga mig i sängen, dra en filt över mig och stanna där till vitsipporna börjar blomma… Men!!! man har ju lite vett och hut i kroppen, samt hyfsat mycket ansvar dessutom…..

När jag gick hem igår blev jag attackerad av hårda vindar och småspik (snönregnet kändes så mot ansiktet). Tack att jag införskaffade en superbra vinterjacka förra året – den står emot mycket men den relativt korta promenaden genom stan igår eftermiddag fick mig att bara känna SUCK! Jag hatar vintern. Starka ord men ack så sant!! Soliga dagar med gnistrande snö och vindstilla – finns det två på varje kall årstid.....? Det mesta är snöblandat ruskväder! Jag kämpar dock på, klär mig ordentligt och varje gång jag skrapar bilen (i snitt två ggr per dag om jag inte traskar till jobbet) – det är gratis motion. Jag härdar ut. Det vänder förr eller senare.

Å visst är det fascinerande med våra olika årstider!! Kanske man längtar så erbarmligt efter vår för att vintern är så svår. Lisa Nilsson sjöng om dessa årstider en gång i tiden: Var är du min vän? Mina bästa vänner – mina fina barn är tillbaka och fredagkvällen är varm och go inomhus!

Kram!