Det sägs att vi fattar tusentals beslut varje dag. Vissa av dessa är viktigare än andra. Vissa är svårare att fatta. Jag har tagit ett sådant. Jag kliver tillbaks upp på läktaren och kan nu ansluta mig till den skaran som kan gnälla och ha åsikter om allt som händer och inte händer. Från att ha spelat några matcher på planen och deltagit och varit med om hur svårt det är att ibland rulla bollen sätter jag mig på bänken och bara tycker. Varför gör politikerna inte något? Nej, då - jag sätter mig aldrig på "den" läktaren men jag hoppar av mitt politiska uppdrag inom barn- och utbildningsnämnden. Det har inte varit något lätt beslut som sagt och det är med sorg i hjärtat jag har meddelat berörda.

Anledningen är personliga skäl. När man känner att gränsen är nådd och man inte räcker till för sitt barn som inte mår jättebra finns det bara ett alternativ. Alternativet är detta. Att lägga ned. Jag har brunnit för mitt uppdrag och mitt intresse för samhällsfrågor dör inte - inte på något sätt. Dock krävs det en hel del av oss som valt att springa på planen och jag räcker inte till. Dessutom är jag inte heller någon Zlatan och speciellt inte psykiskt. Desstuom har jag ett jobb som måste skötas i första hand så därför får jag skala bort något annat som tar tid, kraft och ork.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att saker och ting förändras till det bättre och att framtiden blir ljusare. Som en vän skrev till mig. "Hösten känns mörk och som om allt glider ifrån en - sedan blixtrar det till och allt blir bättre". Jag hoppas det kan blixtra ordentligt på min dotters himmel!

Å till sist! Jag vill hylla er föräldrar som vågar och vill gå mot strömmen - ni som väljer att "plocka hem" era barn, som är under 3 år, från förskolan när ni får en ny bebis. Alltså ni som väljer att själva umgås och uppfostra era barn i hemmet och inte överlåter det till samhället. Stor eloge! Ni är hjältar! 

Ha en fortsatt fin kväll!!!