Nej, mys inne (när det är ruskväder utanför) är inte bara sovmorgon med långfrukost och soffhäng framför film med geléhallon och choklad med salta mandlar. Även om vår söndag innehöll det oxå.... Fysisk aktivitet och ganska hård sådan gör att man njuter än mer av godis och stillhet....

En riktigt lång löparrunda blev det på förmiddagen och det var första rundan i höst med vintertröjan - mitt älskade underställ. Inte så mycket regn men de första km sprang jag och tänkte på hur gott det hade varit med vantar (inte klokt den 6:e september). Hem o fylla på de tömda depåerna - pasta Carbonara. Därefter nio hål på golfbanan. Första turen efter min förmodade rygginflammation. Idag var det färre pilserslag och jag fick faktiskt ihop lite poäng på vissa banor. 6 slag på hål nio t.ex Riktigt riktigt bra för att vara mig. Att spela med ont i ryggen är dock inget kul och jag hade liksom ingen kraft i kroppen när klubban väl skulle träffa den där runda vita... Ja, ja - snart är det en ny säsong och jag kämpar vidare. Ingen har sagt att golf är lätt och det är inget jag heller har trott.

Nu har vi kollat på en svensk feelgood-film. Micke och Veronica - en hyfsat bra film. Fin flicka möter snickare och hon kan inte med att säga till sina fina föräldrar att han är just snickare... Intriger och skratt - lyckligt slut - precis vad jag behövde idag. Har studerat vår katt Whiskey några dagar och hur han gillar korgen med alla extrafiltar. Det är absolut ingen kattkorg men han har tagit den i sin besittning.

Godkväll!!!

#iblandönskarjagattjagvorekatt

Gårdagskvällen på Almenäs källare var mycket trevlig. Sitta och tjöta lite med vänner, bra liveband och lite mat. Min tallrik bestod av köttfärs, lite ost och coleslaw (de andra skålarna var tämligen tomma). Bandet Pokerface som spelade gjorde det mycket bra. Härliga låtar. Idag har vi haft SOVMORGON. Längesen kändes det som och det är för skönt att höra regnet smattra utanför och känna känslan av ledighet - behöver inte gå upp och gå till jobbet.

Klockan 14.00 satt vi bänkade i Flisby kyrka och skulle se Elin och Jonatan skrida in i kyrkan för att ingå äktenskap. En helt underbar vigsel där ljuset var i fokus. Hela kyrkan flödade i rosa. Även prästens tal handlade mycket om ljuset vilket var naturligt när det gäller paret. De jobbar båda som ljustekniker till profession. "Ni möttes genom ljuset" låter vackert och är alldeles sant. Hans råd att fortsätta leva i ljuset, kärleken och sanningen kan vi alla ta till oss.

Musiken var enorm - från början till slut. Hade nog iofs inte väntat mig något annat när det gäller den Fogelströmska släkten. Violin, pinao, trummor (som alltid super Jörgen ;), gitarr, bas...ja tänk er själva. Dessutom grymma solisterna Emelie Friman och Carl Kilagård. Jag tyckte jag kände igen basisten och visst - han sålde mig min svarta gitarr för ett tag sen - Östen Johannesson. Ehrling Lundberg var ju såklart oxå med på ett hörn - psalmkomp! Ett mäktigt jubel utbröt när ringen levererades av en drönare från läktaren, manövrerad av brudens lillebror, ned till brudgummen. Häftigt!!!! Ögonen var inte torra (som vanligt) och Elin och Jonatan var så fina.

Efteråt blev det pärlsockerkastning på paret och alla som ville fick äta tårtbuffé. Gott och mäktigt.....

Stort grattis och lycka till!!!!!

Kyrkan full av rosa

Ingång till Bethowens five secrets

Utgång till rockmusik...grymt!

Så fina

Ett litet minne från mig och Jonas

Tårtbuffé

Kanske vi skulle ta fram en sån slogan - klistermärke, banderoller, affischer.... "Niceiga Nässjö". En självklar åsikt (om jag får tycka) om denna staden. En krispig höstmorgon. En septembermorgon. Tror 17 att mamma och pappa valde början av september för att gifta sig - underbar luft även om det kanske hade att göra med att "höet var inne"...

Gick till jobbet i morse. Ett X2000 passerade under bron på Brogatan när jag gick över den. Här passerar många människor varje dygn. Från söder till norr - från norr till söder. Solen sken i ögonen - fortfarande värmer strålarna. Dimman i horisonten åt Malmö-hållet. Nässjö är så lagom för att vara äkta svensk. Nära till allt och lagom mycket av allt. Det fattas bara lite positiva tankar hos folk som bor här, tyvärr.... Lite jädra anamma att vilja se allt som är bra. Jag tog ett extra varv runt Ingsbergssjön. Vackra vackra sjö - en pärla mitt i stan. Bilder säger mer än tusen ord. 

Nu ska jag gå en dryg km till ett av stans festställen. Almenäs källare. Möta upp en go kollega med respektive. Bandet Pokerface spelar lite senare. Go fredag alla!!!

Stadshuset, kyrkan och vattentornet - signum för staden - alla tre på samma bild!!

Ord överflödiga... Vackert!!!

Det som idag mor och far får uppleva är stort! 55 årig bröllopsdag. Häftigt, häftigt. 55 år!!!! - det är lång tid. Mycket har hänt. Från att 1960 har varit 2 pers har det Karlssonska familjeträdet utökats med 12 (3 barn, 9 barnbarn) personer (respektive exkluderat). Med andra ord har det utökats till 15 personer eftersom respektive i allra högsta grad är inkluderade…. Den 3 september i Vallsjö kyrka utanför Sävsjö blev Gunilla Holm Gunilla Karlsson och i buketten fanns bl.a röda rosor och veteax. Vackert! Det finns en kort filmsnutt på när de går in i kyrkan, tyvärr inget inne från kyrkan. STORT STORT GRATTIS TILL smaragdbröllop. Bra jobbat! Om jag gifter mig fort som attan och blir 100 år KANSKE jag får uppleva det….troligen inte…

På lördag ska jag besöka ett bröllop och bruden där är ungefär lika gammal (ung) som mor min var 1960, 22 år. Min körkompis Elin Fogelström gifter sig med Jonatan i Flisby kyrka och jag är bjuden på bröllopstårta med kaffe efter vigseln utanför kyrkan. Naturligtvis startar allt med att bese vigselakten kl. 14.00 Det gäller att ta med sig stora näsduken. Som sagt – jag har lätt för att gråta – så ock i glädjestämning. All lycka till Elin och Jonatan. Kan bara ana hur det känns att vara mamma Pernilla i ett sådant läge. Stort lycka till i livet!!!

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Grattis till 55 år!!!!!

Arbetsprov i Eksjö. Cykla med belastning och påkopplat EKG. Ytterligare en undersökning  för att utreda mitt hjärta. Tur att jag ”lydde” lappen och tog med mig träningskläder. Hade hört av någon att det var inte särskilt betungande att genomföra detta testet. Min uppfattning är inte dito. EKG, pulsmätning under ständigt uppförsbacke i minst 10 minuter…samt mätning av blodtryck varannan minut. Här skulle de se hur väl blodets syresattes under belastning. Med jämna mellanrum fick jag uppge hur jobbigt jag ansåg att cyklingen var. Samma tempo i benen och som sagt stegrande belastning. Det räckte inte med 10 minuter i mitt fall, det tog cirka 12 min,  för mig att uppnå värden där det var lönt att mäta. Sedan blev det tuffare. Efter 16 minuter var det läge att lägga av och då var jag rejält svettig. Termostaten fungerar då alldeles utmärkt. Å mitt hjärta också. Resultatet blev att jag låg 118% över normalvärdet i förhållande till en kvinna  i min ålder samt volym (vikt och längd). Jag har tidigt fått lära mig att inget kan vara över 100% - det är en omöjlighet så alltså – jag är omöjlig! Ja, ja – det är skönt att höra! Jag fick möjlighet att duscha på sjukhuset efteråt. TACK för det!!! eftersom jag direkt efter jobbet skulle iväg på nästa grej.

Nästa grej var en lisa för själen. Den årliga träffen med mina gamla jobbarkompisar från RH-Stolen-tiden (SB seating som det nu heter). Det känns alltid som igår när vi träffas och det är vänner för livet. Som alltid diskuterade vi det viktigaste i livet, allvarliga ämnen (sjukdomar), glädjeämnen, vad vi gjort i somras, pågende renoveringar etc. etc. Vi blir äldre och svallningar och svettningar är vardag för en del. Jag närmar mig detta med stormsteg (förstår jag ju) och jag hoppas jag är en av dem som kommer lindrigt undan...

Var hemma REDAN klockan nio och fick en stund med goa barnen. Stella hann och ringa två gånger och fråga om hon fick ta en korv i kylen. Elin messade och undrade om vi kunde fixa en Wifi-förstärkare till övervåningen. Pellekollegan?? Vad är det????? Vi tar det i morron!!

Lägger mig på kudden ikväll och kan konstatera att livet är skört. Kör hårt och krama varandra. Gör det ditt hjärta säger åt dig att göra - ångra inget. Bli aldrig bitter över misstag! Carpe diem! Godnatt!

Ps. Tack Susanne för en supertrevlig kväll och god paj, glass, kaka, vin, hallon......allt!!!! Tack Malin, Karin, Kristina för att ni var med. Krya på dig Kicki!!

Sitter framför Idol med alla mina underbara barn. Det läker såren fint efter denna skitdag. Ibland går man omkring och känner sig som en vandrande bomb. Å bomben briserade - kan man väl säga - även om det blev mest stilla tårar. Visste faktiskt inte att jag hade så många..... Att bägaren rinner över i en samling folk där det är högst obekvämt gör ju inte saken bättre... Liksom inte politiskt korrekt... Jag har lätt för att gråta - när det gäller de flesta känslor - glädje, sorg, vemod, tacksamhet... Att sitta o nypa sig i armen gav mig fokus på en annan smärta...det funkade lite lite...

Allt kommer till sin spets när vi i BU sitter och pratar om mål, t.ex att en högre andel procent elever ska få ett betyg som är A, B och C...och så lyckas jag inte få iväg min egen unge till skolan. Böner, vädjan, irritation, saklig fakta, tårar (jo morgonen startade så)...ingenting hjälpte.. Samtidigt som jag brinner för mitt uppdrag inom politiken undrar man ju var man är viktigast...

Pannkakor och alla barn - det är en bra kväll! I morgon är en ny dag! Ny energi (förhoppningsvis). Styrkekramar till alla ni där ute som inte alltid mår toppen. Styrkekramar till alla föräldrar, till dessa barn, vars maktlöshet känns outhärdlig!

Godnatt!!!