Sitter framför nytänd brasa och min aldrig sinande energikälla står och steker älgfärsbiffar. Om man filtrerar bort det som gör ont (jag kan göra det ibland) är livet mycket gott. Nysprungen - 13 km med hyfsat tempo i varje fall om man betänker att vinden blåste hårt, det regnade och mörket gjorde att tjälskadorna på järnvägsspåret fick mig lite ur balans..... Jädrans vad det var otäckt ett tag. Men med en stark pannlampa och ett gott sällskap var det en runda med beröm väl godkänt. "Jag är världens lyckligaste" hörde jag min löparkompis utropa genom sorlet av Ellie Gouldings "Love me Like you do". Han syftade på att jag får honom att vilja springa och får honom ut. Å där är det väl ganska vice verse. Ibland är det precis tvärtom (även om jag har lite svårare att erkänna mina downs).

Medarbetarsamtal har jag haft idag. Mycket skönt att få diskutera nutid, framtid, planer och mål. Å vi är på samma våglängd - har alltid varit. Det är inte alltid så lätt när en av sina nära kollegor som även har blivit en av de bästa vännerna man har, helt plötsligt blir ens chef. Det var dock en helt naturlig övergång och hon har gjort steget med den äran. Vi kvinnor måste stötta varandra - ibland tror jag att vi överlag är rätt kassa på det.

Å så stod det lite i tidningen om VM-silvret idag (måste få njutskriva lite till om det). Undertecknad "sportjournalist" sände helt enkelt in några rader till tidningen och det kom med redan i dag. Inte illa! Hade såklart velat ha ett större reportage men det blev jättebra ändå. Jag hade hyllat ledarna i P16 som tränat fram dessa killar i min lilla text och även vår fina ishall Stinsen Arena vilket jag anser har bidragit till silvret på sitt sätt men det tyckte tydligen tidningen var ovidkommande. Den fina bilden är tagen av Davids pappa på plats i Finland.

Ha en fortsatt go kväll!

Check!!! Grattis!!!