Tre steg framåt och två tillbaka… Ja, det finns verkligen dagar då livet inte känns som skummet på Cappuccinon om man försöker beskriva det milt. Ni vet det där skummet som är så otroligt gott (i varje fall varianterna på Espresso House)…. Det är skillnad på dagar och det är väl meningen med livet, kanske…. Igår kväll sprang jag en magiskt bra runda. Anledningen till att den var magisk var inte enbart att rundan kändes stark och bra utan vädret! VÄDRET!!! Jag fick slänga löparjackan efter drygt en km och sprang i enbart löparlinne i 14,49 km. Det blev lite kallare mot slutet men då var ju ångan rdan uppe. Premiärturen i linne är alltid något speciellt. Efteråt var jag heller inte helt slut (som förra gången – då jag kände mig som en zombie efter söndagens tur). Helt underbart! Efter rundan igår bytte jag i sängarna, tvättade och handtorkade nedervåningen och hann med lite ”egentid” som det så trendigt heter. Två rundor med appen 1010 på telefonen. Jag slog dock inga rekord….innan det var dags att hämta Stella och hennes kompis på Cheerleading. Flickorna är helt lyriska när man skjutsar dem hem. Just i går hade de fått sina pom-poms (glitter-viftar-handtag) i chockrosa färg. Snart är det uppvisning och jag ser fram emot detta evenemag!

När man har börjat skriva om det som är positivt vill man ju inte fortsätta med det negativa så jag skriver inte så mycket mer om dagen. Hade dock mina reflektioner vid lunchen idag. Har två kollegor som är småbarnsföräldrar och vi diskuterade sovrutiner. När bebisarna/barnen somnar och sover och om de sover hela nätter etc. Jag var också delaktig i samtalet och nämnde bl.a att Elin, då hon fortarande var Elin, sov och ville sova i sin säng i stort sett från natt nr ett. Ovanligt om man jämför med övriga kidz i familjen som gärna ville amma sig igenom nätterna. Hade jag fått välja hade jag mycket hellre tagit en bökig, nattvaken bebis och att hon hade sluppit panikångest nu….. Oron är en ständig följeslagare. När jag springer verkar det som om jag faktiskt springer ifrån den tillfälligt – som om den inte riktigt kommer ikapp. Kan ju dock inte springa hela livet.

Kvällen ser dock ut att bli ljus. Tågbiljetter är precis bokade till Göteborg för det där "varvet" och billigt blev det oxå. Vi ska försöka klona oss och titta på både hockey - Frölunda - Luleå samt finalen i Mästerkocken. Henry och Stella är på mycket gott humör och något som höjer glädjen stavas hämt-pizza. I bland är det riktigt trevligt att ha Amigo nära nära....

Ha en fortsatt skön kväll!!!

Min farfar var duktig på ardennerhästar. Dessutom var hans ardennerhästar duktiga (fina) och han fick otaliga priser för dem. Det måste varit ett extremt stort intresse för honom att handla och sköta om sina hästar, dels som arbetshästar men också att ställa ut dem. Jag har som minne ett gäng silverskedar från farfar och farmor vilket var brukligt att få i premie för hästarna. Tyvärr fick jag inte speciellt mycket tid med min farfar, John Karlsson. Jag var 8 år när han gick bort och de flesta minnen jag har, var när han rökte pipa och askfatet hade en gul talgoxe (finns nog bara gula vid närmare eftertanke) som dekoration. Dessutom drack han ofta sitt kokekaffe på fat. Idag fick jag en bild av mor där John fick motta ett hästpris av självaste landshövdingen, Geijerstam. Häftigt att få se detta kort från 1956.

Min pappa var duktig på kor. Hans kor var dessutom duktiga på att mjölka bra och mjölka bra mjölk. 1994 fick han motta medalj av kungen för 23 års leverans av prickfri mjölk (23 år i rad). Bilden på far i nyinköpt kostym för evenemanget och kungen har sedan den dagen hängt på mamma och pappas kylskåp. Att få träffa kungen och ta i hand och dessutom få denna utmärkelse var och är stort och åtråvärt för en mjölkbonde.

Min son är duktig på bandy, att fånga och stoppa motsåndarbollarna från att hamna i målet. Hans nyss gjorda säsong är helt fantastisk och det är med glädje jag upplever hans glädje för sporten och hans stora engagemang. Får man dessutom göra det han har fått vara med om - delta i bandy-VM i Finland (silver), komma till final med Smålandslaget (silver) och även en hedersam bronsplats i serien med sitt NIF U16 – då är det härligt att vara lirande 15-åring. Igår ägde den årliga bandyavslutningen rum på Brinell för samtliga bandylag i NIF’s regi. Där blev David tillsammans med sina lagkompisar Oskar Hulthammar och Hampus Blomqvist uppmärksammade för sina insatser i VM och fick en stoooor chokladask samt varsitt presentkort på Intersport. Mannen som delade ut priserna är varken landshövding eller kungen men väl självaste ordförande i NIF – Nils Karlsson. David lyste som en sol när han kom hem och berättade – han var mycket mycket glad!!!

Intresse och aktiviteter och priser genom fyra generationer och under 60 år… Jag sitter febrilt och försöker komma på nåt pris som den 2:a generationen (läs = jag) fått för att jag gjort något…. Kommer inte på nåt.... Skulle väl vara den där boken jag fick när jag tog studenten 1989 och hade hyfsade betyg….. Dåvarande rektor på Brinell delade ut den och man fick gå fram till scenen i aulan…samma aula där David igår stod… Jo, jag fick ju en ”körnål” för att jag sjungit i kyrkokör i 10 år…. Å andra sidan är jag stolt dotter till pappa - att just JAG fick bli hans flicka. Å stolt mor till David. Att just jag fick bli mamma till honom!!

Landshövdingen och min farfar John 1956

Kungen och min pappa 1994

NIF's ordförande Nisse Karlsson med de duktiga bandyspelarna David, Hampus och Oskar 2016

Måndag! Tröttheten är som en blöt filt över mig och även om dagens ”korta” promenad till jobbet gav mig frisk och härlig luft så känns det långt ifrån bra. Antingen håller jag på att få influensa eller så är det bara vårtrötthet. Somnade i soffan i går eftermiddag. La mig efter programmet Mästarnas mästare och somnade hyfsat omgående – sov till kl. 07.00 Bra men då borde man ju vara pigg. Man hör många omkring sig nu som lider av pollenallergi och jag tackar högre makter att jag inte ingår i denna skaran. Det måste var jobbigt att möta våren med kliande och rinnande ögon, äta tabletter som ger trötthet just precis som den långa vintern och kylan har försvunnit.  

Arbetsdagen har gått i en rasande fart och det innebär att jag inte känt efter så mycket vilket ibland är bra. En del surdegar är borta från skrivbordet. Det kommer ju dock till några nya i samma hastighet. Jobbet är oändligt och evigt och jag som tillhör den grupp som gärna vill bocka av får ju bara fler bockar att pryda notislapparna med… Brukar behålla lapparna ett tag innan jag slänger dem – det är ju ändå ett bevis på att man gör många saker. Vi är överlag duktiga på att se allt vi inte gör…ibland är det bra att klappa sig på axeln och se allt man faktiskt gör. Så behåll kladdisarna ett tag - bra tips va?

Ikväll är barnen åter samlade vilket är en riktigt skön känsla. Det var skärtorsdagen sist som alla var samlade och det är ju ett tag sedan. Pannkakor står på programmet och det kan vara riktigt skönt och avkopplande att stå och steka plätta för plätta och se högen växa. Enkelt och mycket gott en gång ibland. Jonas kommer också till denna pannkaksfest så det blir fullt hus sånär som på Johanna och Alexander. Får bjuda på pannkaksparty nån gång!!

Ha en go kväll!!!

Idag var det varmt på löparturen. Klär man sig på samma sätt vid tolv grader som vid fyra får man ju skylla dig själv. Pucko lilla jag!!! Fick ta av mig jackan efter två kilometer o när jag kom hem dröp jag av svett. Jag klagar inte på värmen nu - märk väl - bara på kläderna.. Det dröjer inte länge förrän det är löparlinnepremiär och korta brallor trots möjliga vädermässiga bakslag... Gott är det! Det var dock inte alls det klippet i benen idag som i fredags - jösses vilken skillnad det kan va!! Ibland får man verkligen bita ihop o köra på när det andra gånger går av sig självt.

Sitter ute i nyframtagna utemöbler o väntar både på att ugnspannkakan och Henry o Stella ska bli klara. De är ute på ytterligare ett projekt sminka-modella-fota och det är alltid lika spännande att se bildresultatet! Hann att se att Stellas ögonbryn gick i en turkos nyans..... Vädret är ljuvligt. Inte mycket vind o solen kommer igenom molntäcket.

I dag är skidåkarna på väg hem från Stöten och jag ser fram emot att David kommer åter o berättar hur den härliga veckan har varit! Jonas har sina torkar och jobbar. Tänk att man kan sakna nån så fantastiskt mycket så fort dörren går igen... Vi kan kalla det för kärlek!!

Ha en fortsatt go söndag!!!

Yes! Det går att sitta ute!!!

Gårdagens underbara Créme Brûlé!!!
Den käkade vi till Ottawas match på datorn o Erik gjorde ass, sitt 79:e poäng för säsongen - hans rekord genom tiderna...

Blev ni lurade igår? Jag tror jag klarade mig hyfsat.. Trodde varken på fri surf (som det stod om i Smålandstidningen), att Lena PH skulle bli Jönköpings nya landshövding eller trådlösa skarvsladdar... Det roligaste igår var när min underbara svägerska Monica tillika förskolelärare i Bodafors hade skojat med sina goa barn. Hon hade sagt att Tekniska från kommunen hade varit i lokalerna och inspekterat lamporna i taket. Eftersom det fanns risk för att lamporna skulle trilla ned var alla tvugna att ha hjälm inomhus i matsalen. Ett underbart kort när barnen sitter o äter....alla med hjälm. Monica, erkänn att du måste ha haft svårt att hålla dig för skratt när du förklarade detta. Mina kollegor på Tekniska skrattade gott åt skämtet.

Dagen har inneburit tippbesök och där var jag inte ensam. Det är många som vill slänga bröte och mer bröte. Nu ligger vi och vilar oss efter en stor dos vårluft. Första semifinalen mellan Frölunda och Luleå går på TV'n. Jag hoppas på att indianerna tar sig till final, såklart.

Créme Brûlé gräddas i ugnen och innan vi smörjer i oss denna superenkla och goda efterrätt ska vi premiärgrilla på Ulriksdalsgatan. Hamburgare med tillbehör! Igår grillade grannarna och det luktade sååååå gott!! Det lär gå åt lite kol och gasol i helgen - nu när vädret tillåter.

Ha en fortsatt fin lördagskväll!!!

Detta måste jag bara dela med mig av... : )

Första april!!! Att det var vitt av snö just i morse var ett stort SKÄMT – dock inte ett så roligt sådant! Solen kröp senare fram så allt rättade till sig. Ja, det är första gången, just idag, på två år som jag INTE tillträder en ny bostad. För två år sedan flyttade jag in i en mysig fyra med öppen spis i bostadsrättsföreningen Vävaren på Centralgatan och förra året gick flyttlasset till det fina radhuset på Ulriksdalsgatan 6E. Det underbara huset - som jag bara ville ha - första gången jag tittade på det. Radhuset med det lugna läget, närheten till stan, den magnifika utsikten från balkongen, de fina uteplatserna….ja, ALLT är bra! Det lilla men ändå stora huset som är alldeles perfekt när barn absolut inte vill dela rum. En suveränt bra planlösning med space och högt i tak på ovanvåningen. Jag njuter fortfarande när jag håller på med tvätten i en rejäl tvättstuga eller grejar i mitt badrum med dubbelhandfat! Det är lyx och har alltid varit en dröm! Sätter värde på varenda rum på något sätt.

När man har ett eget hus finns det alltid saker att göra. Snart är det dags för att skura altanen och göra en balkongtvätt. Något jag längtat efter under hela vintern är att installera ett badkar i mitt badrum. Frågan är om golvet på ovanvåningen håller…kan vara läge att låta någon pålitlig människa med byggkunskaper komma på besök…. Å sedan en lika pålitligt rörmokare. Att krypa ned i ett varmt bad är det absolut skönaste som finns – i allmänhet o i synnerhet när man sprungit i ett ”röset” väder. Idag ska jag FIRA mitt ettåriga boende med att just INTE behöva flytta kartonger och bära ihjäl mig. Min bror Pelle, min kollega Pelle och Jonas firar nog på sitt håll…som också slipper flytta mig….. Pianot står förhoppningsvis still några år nu….. En sak har jag lärt mig av livet. Hemma är där hjärtat är! Jag har mitt hjärta på två ställen – när jag är i Landsbro känns det som ”hemma” där. Ett böljande landskap med skogar som ger ro. När jag är i Nässjö är jag ”hemma” här. Närheten till allt som behövs och staden är lagom stor för mina behov. Än på många år är jag inte flyttbar – när samtliga fågelungar flugit ur boet vet man aldrig vad som händer…..det kan bli söderut såvida Jonas orkar flytta pianot en gång till….

På dagens lunch köpte jag vårblommor och planterade när jag kom hem. Besöket på tippen får jag ta en annan dag – gammal ljung och gammal jord går i graven tillsammans med det dammiga minnet av Kung Bore. Nu kan du ligga ute på tippen ett väldigt bra tag tills du får fnatt framåt november (tidigast)….

Tacomys och soffhäng står på schemat - Stella o Henry är åter. David kommer från Stöten på söndag!

Ha en fortsatt skön kväll!!

Nej, det ser inte mycket ut för världen när de är nyplanterade men efter några veckor blir det bättre....