Härom veckan fick jag höra talas om loppet ”Wings for Life”. Ett lopp som startade 2014 och springs över hela världen, vid samma tidpunkt. Drygt 136 000 personer har sprungit på över 40 plaster världen över och tillsammans har de samlat in mer än 7 miljoner euro för att bidra med pengar till forskning för att bota ryggmärgsskador. I Sverige är det Kalmar som fått äran att arrangera och man springer t.ex över Ölandsbron.

En bra bit efter att starten, början en ”målbil” köra ifatt löparna och när man blir omåkt får man stanna. Då har man gjort sitt. Han som vann i Sverige i år hann typ 7 mil. Jag blev så fascinerad över informationen så jag har faktiskt föranmält mig till nästa år. Föranmälde även Jonas (fast han vet inte om det – det har jag gjort i all hemlighet). Jag nämnde det för honom men han ville avvakta Göteborgsvarvet och se hur det går innan han bestämmer sig för fler lopp….. Eftersom jag vet att han kommer få en grym tid på lördag, som den vinnarskallen han är och dessutom för tillfället mycket vältränad, VET jag att han vill hänga med mig på detta. Nästa år – den 7 maj springer vi med hela världen – för de som inte kan. En riktigt härlig idé. Skulle kunna springa många lopp och bidra med pengar….psykiskt sjuka….cancersjuka….

På hemsidan står det:

Wings for Life World Run: Spring för dem som inte kan.

Det hela började med en enkel men spännande idé under en mellanlandning på Moskvas flygplats: Tänk om du kunde få hela världen att springa. Alla över hela världen, på en och samma dag, vid precis samma tidpunkt. Ett lopp av episka proportioner med bara en enda ensam löpare kvar i slutet. Ett världslopp. Men skulle det gå att genomföra? Ja det skulle det.

Möt Anita Gerhardter, VD för Wings for Life, en välgörenhetsorganisation vars mål är att finna ett botemedel mot ryggmärgsskador. Två år av planering senare såg Wings for Life World Run dagens ljus - men först lades det till en liten twist. Målgångsbilar, speciella bilar utrustade med sensorer som jagar och fångar löpare som inte springer mot en mållinje, utan just bort från den.

Som jag känner mig idag blir det inte många löparsteg på lördag.... Utvecklar inte det utan jobbar intensivt med att förtränga känslan av frusenhet och no-ork. Dock är jag inte så dum att jag biter ihop och pressar min kropp till en ansträngning som inte är bra. Det finns gränser för oklokhet. Det kommer fler år... Å fler lopp...

I går hade Johanna lagt ut en Instagram-bild och jag såg knappt att det var hon.... Hon hade oxå skapat en youtube-kanal och publicerat en mycket häftig video. Ja - jisses. Denna unge. Hon som på dagis ritade vita fåglar till påsk när fröknarna sa att de skulle måla gula... Lite så har det varit sedan dess...men jösses vad hon gör det bra!! Titta och njut!!

Ha en fortsatt fin kväll!!

Tänk va hon kan va....? Å jag har inte lärt henne ett dugg när det gäller detta....