Idag ska jag skriva lite om träning igen. Det kan bli tjatigt, jag vet, men det ligger mig varmt om hjärtat, som ni vet. Jag börjar med gårdagens och dagens roliga och svettiga händelser. Igår när vi kommit hem från några dagars minisemester tog Jonas och jag en liten kortare cykeltur. Kort...det beror ju på vem du frågar - allt är relativt men för mig är en tur på 4--5 mil lagom om jag tycker det ska ge något. Rundan Fredriksdal - Lunnestorp - Nässjö är drygt två mil men lite är bättre än inget som bekant. Lägg till väldigt mycket vind så blir det ändå lite bra flås. Något som oxå är värt att omnämnas är att jag har en hyfsat bra cykel. Rullar lätt, 27 växlar (jag använder två så vad jag skulle med så många till vet jag inte). Jonas har en "åka-till-affären-o-handla-cykel", dvs en cykel man tar sig från punkt A till B när mellanrummet därimellan är max 1 km. Han får träla när vi är ute och alla som har cyklat på en cykel utan växlar vet precis vad jag pratar om. Vi bytte cykel när vi kommit till Lunnestorp för att jag skulle få känna på hur det kändes..... Å det klart - i uppförsbackarna strax innan Nässjö och Alsberg fick man ta i för kung och fosterland för EN växel när det går mycket uppför är trögt.

Så kom vi till denna dagen. Jag ville springa (det var några dagar sedan) och då föreslog Jonas att han skulle cykla från Nässjö till Landsbro eftersom vi skulle vara där några dagar och jag skulle komma efter med bilen sedan. "Absolut, ta min cykel" sa jag. "Nej, jag tar min - det ger extra mycket träning" säger Jonas och det riktigt glittrar i de Karlssonska vinnarskalleögonen. Å han gjorde det. Jag sprang, förövrigt en helt underbar runda ut till Spexhult och vände, tog bilen till Landsbro och när jag kommer fram är han hemma och lever. Jag vet inte hur jag ska beskriva eller förklara cykling med den cykeln. Det skulle kunna vara som att springa ett marathon med Converse....eller köra Formel 1 med min Honda.....eller hoppa stavhopp med en reastake (om ni vet vad det är). Jag beundrar honom för dessa 4 mil med detta enväxlade exemplar. Jag hade aldrig gjort det kan jag säga.

För några timmar sedan blev Jonas ägare till en 24-växlad fin motionscykel. Intersport hade 30% på alla cyklar för tillfället. Hans syrra tipsade och det blev affär (det visste jag innan vi gick in i affärer) så den där cykelturen idag var jättebra! I morgon ska vi ta en tur om vädret tillåter. Allt väder tillåter väl iofs men att ge sig ut i regn - nej tack!

En annan person - kvinna - jag beundrar är min kusin Mia Karlsson. Hennes storasyster Eva-Lena som vi besökte i Mora för några dagar sedan nämnde att Mia skulle "springa Vasaloppet" nu i höst. Ultravasan 90 kallas detta. Alltså fatta!! 9  (NIO) mil!!! Jag som har i mina bästa löparstunder funderat på marathon (tanken varar dock inte så länge) och det är 4,2 mil. 9 mil är liksom mer än dubbelt. Ända sedan jag hörde det har jag tänkt på detta....det går liksom inte riktigt än. Det är långt!! Jag har absolut inga tvivel på att hon klarar det. Hon har gjort många tuffa och långa lopp runt Höga kusten där hon numera bor men ändå.... Tanken svindlar. Att kuta i 9 mil. Det är så ofattbart att bara vilja ge sig på detta. Jag tänkte på det idag när jag sprungit mina 14, 5 km.... Tänk om man skulle ha 7,5 mil kvar...... Hon var ju en gång i tiden en av Sveriges absolut bästa längdskidåkerskor och när hon la skidkarriären på hyllan har hon aldrig lagt av att träna. Å med den järnviljan kommer hon klara det galant. Det jag inte förstår är hur hon hinner träna (det är en av anledningarna till att mina marathonplaner falerar). Mia har jobb och dessutom ett eget företag och därtill mängder med uppdrag för olika organisationer och inte att förglömma tre fina töser...med alla sina aktiviteter..... Ja, jag beundrar!!! Stort lycka till Mia senare i höst!

Till kvällen tar vi det lugnt. Träning, handling, cykelköp, vattna-gravar, hälsa-på-nära...det har gått i ett. Soffan hägrar!

Visst gick det "hur bra som helst att cykla på en enväxlad från Nässjö till Landsbro" men nu kommer det bli ROLIGARE!!!!

Vi landade igår till slut i Trollhättan av alla städer efter vårt besök i Mora. Scandichotell kan man lita på. Det är ungefär som med Mc Donalds - man vet vad man får. Bra frukost, god mat i restaurangen, fräscha rum o gym om man vill. Å det ville vi. Efter gårdagens då alla timmar mer eller mindre blev bilåkande var det extremt skönt att i morse får svettas rejält ett tag. Underbart!!!!

Jag har aldrig, vad jag kommer ihåg, varit i Trollhättan. Det är efter lite rundvandring en mycket fin stad. Här finns mycket vatten (känd för Fallens dag) vilket alltid gör en stad mer "levande" på nåt sätt. Vi har gått Spikön runt som avslutas med att man passerar en bro som hissas upp när det kommer stötta båtar o segelbåtar. Tanken var igentligen att bege oss till större vatten, till kusten o slå rot för en natt eller två vid Grebbestad, Smögen, Kungshamn eller nåt liknande men vi var trötta på bilåkande så det fick bli Trollhättan. Vi kan spara kusten till ett annat år. Trollhättan är dessutom känd som "Trollywood" (filmcentrum) där många kända filmer är inspelade - Fucking Åmål, I taket lyser stjärnorna och Dogeville med bl. a. Nicole Kidman i huvudrollen.

Nu har vi precis relaxat i poolen o bastun vilket alltid är lika skönt. Vi har hittat en restaurang som serverar tapas vilket blir ett givet val. Underbart med semester!!!

Ha en fin kväll!!!

Såklart har även Trollhättan ett Espresso House!!! Check!

Jag vid vattnet. Den upphissningsbara bron i bakgrunden!

Jag o Jonas!

Trollhättan med allt vatten!!!