En lång promenad fick inleda denna söndag. Återsåg Spexhult efter några veckor. Alltid skönt, alltid en lisa för själen. Höstfärgerna gör de olika tavlorna på detta underbara ställe ännu vackrare. Drömmen nr ett är att en dag få bo här ute. Den är extremt svår att uppnå o den förblir kanske bara just en dröm. Förmodligen och med all säkerhet. Det dyra stället med de två jättetomterna vid vattnet är ännu inte sålt men Lotto-raden gick ju inte in igår heller....

Idag ville jag inte grubbla - inget blir bättre av det. Lyssnade på två sommarpratare - författaren Klas Östergren och journalisten Karin Bojs. Att lyssna till andra människors liv och öden gör att man - åtminstone för stunden - kan glömma sitt eget. Mycket intressant och timmarna går fort. Söndagar gör att det ibland är en aning svårare att leva efter mottot carpe diem - man vill bara att timmarna ska gå. Varför det är så? Varför jag känner så?, kan jag inte svara på.

Nu, några timmar senare, när den otroligt goda middagen är intagen med barnen, när ljungen är satt för säsongen känns det skönt att inta soffan. Tröttheten är förlamande - det känns som att jag aldrig kommer i rätt dygnsrytm igen.

Alla barn är omkring mig - eller någonstans i huset förutom Stella som har träning med Cheerleadingen. Ändå känner jag mig ensam på något förunderligt sätt. Valen i livet, mer eller mindre självvalda för mina känslor dit.

I morgon är det måndag - ny vecka och långa arbetsdagar väntar vilket är lika med att många arbetsuppgifter blir gjorda! Det känns bra!

Ha en fin söndagskväll!!

Ljungen är satt!! Check!

Hemmagjorda biffar, brunsås o potatis samt lingon. Alltid lika gott!!