Höstlöv täcker marken och
träden visar åter höstens palett
Stigen färgas gul och röd
Sommaren säger farväl på sitt eget sätt

Varenda meter känner jag utan och innan
Jag känner varje liten grop
Som en sista suck släpper träden sitt verk
Eller är det smärtsamt rop?

Jag lär mig kanske aldrig acceptera
naturens behov av vila och ro
Allt har sin tid - allt måste sova
Ny grönska spirar o orkar sedan åter gro

Man kan inte tvinga fram en vår,
ingen kärlek, ingen lust, inte heller energi
Vänta och försiktigt tro och hoppas
att tiden löser knutar och själen kan bli fri

Sigrid okt 2016