Idrott!!! Älskar det! Idrott förenar, skänker glädje och mycket positiva känslor men den kan oxå splittra, förnedra och orsaka känslor av hopplöshet och stor sorg. Ett är säkert. Idrott framkallar mycket starka känslor (för vissa). En del bryr sig inte det minsta när Sverige spelar landskamp i exempelvis fotboll eller hockey. Minns så starkt när vi befann oss i Air Cananda Centre i Toronto för några veckor sedan, satt i den väldiga arenan och tittade på semifinalen mellan Sverige och team Europa. Erik stod för Sveriges andra mål och glädjen var total. Hoppet levde! Sverige hade chansen att nå final i förlängning. Bara några sekunder senare var det faktum. Borta! Slut! Åh vad det sög...... Det fanns inga ord för vår besvikelse.

Idag vaknade jag till en smått euforisk pappa som sett nattens premiärmatch för Ottawa Senators på datorn. "Slaget om Ontario" kallas det när Ottawa Senators möter Toronto Maple Leafs. Å Ottawa vann. Erik fick in ett mål och två ass. En mycket bra start för honom och laget. Somnade om med en härlig känsla. 

Då förkylningen (som nu pågått mer eller mindre i fem veckor!!) fick mig att stanna hemma idag sov jag några extra timmar. Hade tid att grotta i fler nyheter och då läste jag om norska skidåkerskan Johaug så kallade dopingskandal. Salva på läppen, visar på otillåtet dopningsmedel i urinen och avstängning i 4 år. En fantastisk karriär i spillror. Är det så som hon säger är det för lessamt. Helt oskyldig. Jag ställer mig genast frågan. Hennes läkare ger salvan UTAN att läsa bipackssedeln. Han får BETALT för att vara läkare till världens bästa längdskidåkare och gör en sån tabbe. Ja, jösses. Å det är ju inte första dopningsfallet i historien. Det fuskas både här och där... Så otroligt tråkigt. Det svärtar ned allt - vem kan man lita på?

För någon vecka sedan hade det blivit bråk efter en fotbollsmatch i Malmbäck. Någon hade inte samma uppfattning (som domaren) om ett domarbeslut varpå han bli påhoppad i omklädningsrummet. Folk fick gå emellan. Det är så man vill gråta. Idrott ska vara kul eller? Å alla dessa yngre flickor och pojkar man läser om, som dömer, som får höra både det ena och det andra av ilskna föräldrar vid sidan om planen. Man hoppas ju att dessa duktiga och ambitiösa människor (domarna alltså) orkar fortsätta och att de utvecklar typ nån mental gåsförklädnad.

Idrott är härlig - det är min personliga uppfattning! Man kan tycka både det ena och det andra om domslut men man får ju bete sig vettigt. Vissa saknar tydligen den genen. Alltför många dessutom.

Ha en fortsatt fin kväll!!!