Jag sparade alltid dina fina kort

Jag sjöng på din stora fina fest - den sista sången

Du bjöd mig och jag fick vara gäst – den sista gången

Det gick så fort – det kändes så nyss jag såg dig

Ingen förstod hur det egentligen var med dig

Vad hjälper det att ett liv är långt

när ett liv tar slut?

En moster, en farmor, en mormor, en syster, en svägerska, en mor

En konstnärssjäl som har fått frid - i himlens entré står nu dina skor

Du samlade alla omkring dig

en fin septemberlördag

Solen sken – inte ett moln på himlen

Denna vackra septemberdag

Min hög av post vid jul förgylldes alltid av dina kort

Jag sparade alltid dom – de var gjorda av dig och speciella, en alldeles egen sort

Du orkade inte kämpa mot det onda i din kropp

Jag undrade, när jag fick veta, om det verkligen fanns något hopp

”Tidevarv komma, tidevarv försvinna – släkten följa släktens gång”

Just nu känns inte orden som en tröst i denna sång

Minnet av dig, alltid med ett leende och nära till skratt

ger mig styrka att vara tacksam för varje dag vi är friska – och varje natt  

Sigrid jan 2017