Direktlänk till inlägg 8 januari 2017
Jag sparade alltid dina fina kort
Jag sjöng på din stora fina fest - den sista sången
Du bjöd mig och jag fick vara gäst – den sista gången
Det gick så fort – det kändes så nyss jag såg dig
Ingen förstod hur det egentligen var med dig
Vad hjälper det att ett liv är långt
när ett liv tar slut?
En moster, en farmor, en mormor, en syster, en svägerska, en mor
En konstnärssjäl som har fått frid - i himlens entré står nu dina skor
Du samlade alla omkring dig
en fin septemberlördag
Solen sken – inte ett moln på himlen
Denna vackra septemberdag
Min hög av post vid jul förgylldes alltid av dina kort
Jag sparade alltid dom – de var gjorda av dig och speciella, en alldeles egen sort
Du orkade inte kämpa mot det onda i din kropp
Jag undrade, när jag fick veta, om det verkligen fanns något hopp
”Tidevarv komma, tidevarv försvinna – släkten följa släktens gång”
Just nu känns inte orden som en tröst i denna sång
Minnet av dig, alltid med ett leende och nära till skratt
ger mig styrka att vara tacksam för varje dag vi är friska – och varje natt
Sigrid jan 2017
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|