Det finns så många ämnen jag vill skriva om, så många ämne som berör. I kväll ska jag skriva några rader om Bråvalla. Festivalen som i skrivande stund bara är ett minne blott.

För oerhört många ungdomar (merparten som var här är ungdomar) förblir dagarna under festivalen ett härligt minne, en musikalisk underbar upplevelse tillsammans med vänner eller flick-/pojkvännen. För vissa enskilda tjejer (för det är ju tjejer) blir denna festival ett svart hål - ett minne like "hell".

Vi har under de senaste åren hört om anmälningarna. Det har varit sexuella trakasserier och fullbordade våldtäkter, både utanför scenområdet och i publikhavet. Den senaste incidenten gjorde att festivalledningen fick nog. De lägger ned hela skiten. Denna kollektiva bestraffning drabbar inte bara de sjuka människor som gör brott, det drabbar även alla andra - helt vanliga personer som åker dit för att lyssna på bra musik, festa och ha kul. För de som gör brotten - de kan inte vara vanliga. De är ovanligt dumma.

Det är för ledsamt! Alltid!!! Att någon ta sig rätten att våldföra sig på en ung tjej övergår mitt förstånd. Vid något fall ingrep en modig kille och försökte förhindra ett övergrepp. Det resulterade i att han själv blev misshandlad sönder och samman. Ett civilkurage som man kan tycka är naturligt men man kan ha viss förståelse för att folk faktiskt inte gör det. Ingriper! Jag bangade Bråvalla - för prisets skull och för tidpunkten. Men!!! hade jag varit där och stått bredvid denna händelse - min ilska hade nog gjort mig olycklig! Vidrigt är vad det är. Stackars tjej...hon hade kanske kort kjol dessutom så oddsen i rätten (om de hittar förövaren) blir väl sådär. För det är ju tyvärr fortfarande så - vi som är tjejer/kvinnor får väldigt märkliga frågor i rättssalen. Har läst så många artiklar om detta och det värsta av allt är att det är sant! Jag blir då trött!!

Tack för ordet!

Det är en riktigt go känsla att nu så här efteråt, när allt gick jättebra, tänka tillbaka o gå igenom sånggudstjänsten. När man är mitt uppe i det är man för fokuserad o naturligtvis nervös.

Jag hade inga större förhoppningar att det skulle bli så mkt folk - varför vet jag inte riktigt. Brist på självförtroende möjligen men på kaffet efteråt var det många som sa att de faktiskt åkt för vår skull o från Sävsjö - det är ju en bit.

Jag är så innerligt tacksam att rösten är tillbaka - efter lunginflammationen var det riktigt stökigt ett tag, trodde i mina mörkaste stunder att sången aldrig bli sig lik igen. Å rösten är mitt verktyg, den skänker mig så mycket glädje o lycka o både offentligt och i min ensamhet hemma med gitarren. Tack du där uppe - du har lyssnat på mig - känner det så intensivt.

När jag i början av juni kom igång med löpningen var det som att luftrören o allt rensades. Jag är nog typ lika glad för att löparorken är tillbaka - som rösten.

Snart kommer det gäster på grill. Fix inför detta på förmiddagen gjorde att jag inte nervösade mig för sången i Almesåkra.

Nästa lördag blir det ny sång med mor och mig i Vallsjö gamla kyrka utanför Sävsjö. VARMT VÄLKOMNA kl. 18.00 Tack mamma för att vi kan sjunga ihop - det hänger ju så mycket på dig!!

Fortsatt trevlig lördagskväll!!

Snart dax för sånggudtjänst i Almesåkra kyrka

Jonas fotar övningen från läktaren

Mamma o jag sjunger till kantorns fina komp.

Kyrkan var så vackert smyckad! Klöver, Prästkrage o Timotej