Jag fick höra häromdagen av en mycket vänlig kollega att jag är en supermänniska. Väldigt fint sagt! ?Hur hinner du? Heltidsjobb, fyra barn, hus, man, du tränar, du skriver o du sjunger?

Jag tog det till mitt hjärta o lovar att jag ska vara mer nöjd med vad jag faktiskt gör. Man har i allmänhet en tendens att se det man inte gör o hinner med.

Jag kan säga att efter denna hysteriska vecka där jag förvisso har hunnit MASSOR, känner jag mig inte som en supermänniska. Inte på nåt enda sätt. Om någon skulle blåsa på mig nu skulle jag förmodligen ramla omkull i en hög. Är samtidigt lite irriterad att det är samma sak varje år så här dags. Men jag har ju de arbetsuppgifter jag har o älskar det. Dock kunde ju gracerna fördelas lite mer över året. Denna veckan är hastigheten sådan att man är glad om ev fel inte blir alltför stora. Jag pådyvlade fel hyresgäst en slutstädning då detta inte gjorts. Hade jag inte varit snäll från början utan hållit på 3 mån uppsägning hade det inte hänt. Men en ursäkt plus en extra kredit o ny faktura i allt annat - gör ju varken till eller ifrån.

Fick en mugg av Stella i julklapp med texten super mom. Kanske skulle ta med den till jobbet o bli påmind om faktum. Alla föräldrar gör så gott de kan o skulle ha dito muggar.

Ha en fin 13-helg!!