Efter en skön kvällspromenad och god middag - pasta carbonara - kröp vi upp eller rättare sagt kröp ned i soffan under filten. Är väl en av de stunderna jag längtar mest efter under dagen. När allt jobb är gjort för dagen o dagen ändå inte är riktigt slut. Så fort jag lägger mig på kudden är det ju morgon. Å det skriver jag med glädje för det är en gåva att få sova bra. Det är en av mina check - så länge jag sover bra finns det i varje fall mindre risk att gå in i väggen eller att bli utbränd.

Cancergalan. Samma sak varje år o gång. Dessa berättelser och ord som får tårarna att trilla oavbrutet. Ändå all denna livsglädje och allt hopp som omger personerna. Så många som får ett mörkt besked där världen rämnar, så otroligt många drabbas i deras närhet. Känner mig ständigt tacksam för mina egna omständigheter men ändå så rädd att jag eller någon av mina närmsta ska få en dom. Sjukligt rädd tror jag... En av de personer som står mig närmast har fått dom(ar) men gått segrande ur striderna. Tidig upptäckt är ju oerhört viktigt.

Bättre o bättre metoder hjälper allt fler o alla små bidrag till cancerforskningen hjälper.

Ha en fortsatt fin kväll o va rädda om varandra!

https://www.cancerfonden.se/stod-oss/bli-manadsgivare