Trodde förra veckan att ?det blir inte värre än såhär? men det kunde det definitivt bli. Ända in i kaklet ska man och just det begreppet känns ouppnåeligt när vattnet ibland är som sirap att simma i. Långa arbetsdagar hela veckan men idag anar jag ljuset i tunneln. Mängder av arbetsuppgifter är gjorda. Lugnt, effektivt och metodiskt ? bara gör ? då kommer man till slut i hamn. Moment för moment som ska betas av och förhoppningsvis blir det rätt ? det mesta. Idag har jag tom tagit mina fikapauser i tid o varit social. En ack så viktig bit i arbetet.

Har känt av stressen i magen och det är väl inte särskilt bra. Det som har räddat mig är timmen på lunchen runt Träslända. Trots isvindar o halka har jag tagit mig den stunden o det är befriande för själ, hjärta o kropp.

Idag har vi haft hela nämnden på introduktion. Nya ledamöter som ska bli insatta i vad tekniska är och gör. Beundrar dessa människor som engagerar sig. Låter kanske lite förmätet då jag själv är fritidspolitiker fast i en annan nämnd. Men man kan gott ge sig en klapp på axeln för det. Vi behövs - allihopa! Det tar mycket tid, både på jobbet o på fritiden. Ibland får man (måste man) sätta en gräns. Kan inte ställa upp på precis allting.

Handling ICA en torsdagskväll - yippie. Check inför barnens återkomst i morgon. Kylen är laddad med basvarorna o lite till. Jonas envisa förkylning har ännu inte drabbat mig. Ödmjukt tacksam.

Ha en fortsatt fin kväll!

Såhär fint var INTE vädret idag men promenaden är ändå magiskt skön.