Det pratas mycket om att vi rör oss för lite. Generellt sett. Har väl inte någon gång tillhört den skaran som väljer genvägar o jag är väl helt enkelt född träningsglad. Kan vid elva-tiden längta till lunchen då det kan erbjudas en snabb promenad runt Träslända. Känner hur himla bra jag mår av det, hur mycket bättre min kropp och hjärna fungerar. Det finns alltid val under dagen som gör att man är mer eller mindre rörlig. Skulle aldrig drömma om att t.ex ta hissen i Stadshuset. Du får många steg som gåva där. Å lite puls.

Idag har jag dock tagit i lite för mycket. Sitter framför brasan o känner mig helt leabruten. Åkte med Jonas till jobbet kl 06, gick hem på lunchen o skottade vid radhuset. Det hade snöat rejält efter sista bortforslingen igår som vi passade på att göra innan bion.

Gick hem till Solbacka vid kl fyra. Helt gudomligt att få hela rundan i nästan dagsljus eller dagsdis. På vägen hem såg jag sex rådjur där Vallbohaga möter Spexhult. Tog ett kort för Jonas skull - bevis (han ser ju aldrig några slag). Jonas och jag tog itu med vår gårdsplan o en timme senare var vi klara. Genomsvettiga o nöjda o jag hade lite lite energi kvar till att göra en snölykta. Minnen från barndomen o när barnen var små. Perfekt kramsnö. Vackert när all snö som tänkt är undanröjt. Vardagslyx att få träna tillsammans även om ryggen nu inte jublar!!

Varma mackor o sen blir det nog kudden!

Ha en fin kväll!

Bevismaterial

Nöjd, glad o trött