Det är väldigt mysigt att vara barnvakt. Att ta hand om en go liten William, knappt två år. Det är också mycket intensivt. Man har glömt lite hur det var....typ... Been there - done that. Leksaker är överskattat. Han föredrar städredskap framför den (enda) leksak vi har - en stor leksakslastbil. Han kanske tycker det behövs....

Att få barnbarn är livets efterrätt har jag hört och nu märker jag ju det. Även att det inte är mina egna biologiskt sett skapas det ett band - en relation. En härlig sådan. När Jonas frågar var Sofia är och han pekar på mig - ja, det blir varmt i hjärtat. När jag går på toaletten o han drar i dörren o ropar ?Oia? utanför - då smälter man ännu mer.

I söndags gick vi ned till badplatsen o det är häftigt att se honom inte missa en enda vattenpöl på vägen dit.

Tog fram kritor o papper o kunde ta några riktigt fina bilder på farfar Jonas o guldklimpen.
När vi sjöng några barnvisor - Ekorrn satt i granen slog han ihop boken o sa något som påminde om ?sluta?. Lät kanske inte så bra!!
Eller så fattar han redan nu att Ekorren som sitter i granen inte kan hoppa från tallegren... Klippsk unge!

Mysiga bilder på mysig unge