Det är något med blåsippor. Det för mina tankar bakåt i tiden och mina barndomsminnen blir så tydliga. Har ett kort i mammas album där jag och min grannbästis sitter i ett hav av blåsippor. På ett speciellt ställe i skogen hemmavid fanns det så otroligt många. Ville så gärna plocka men mamma sa att de var fridlysta så jag vågade nog aldrig. Hade nu min mamma läst sin telefon ordentligt hade jag visat det i dagens inlägg.

Igår skulle vi ut och vattna törstiga penséer i Solbacka. Plockade fram några utemöbler och gick och strosade i trädgården. Helt plötsligt hittade jag en oerhört värdefull skatt. Helt otroligt. Blåsippor på vår egen tomt. Nu är tomtgränserna väldigt nära skogsmark och de trivs ju där. Kan inte beskriva den lycka jag kände. SOLEN i nacken och sippor på BACKEN. Ville inte lämna SOLBACKA i går, ville stanna kvar.

Idag gick jag hem - från stan till paradiset. När jag gått förbi Vallbohaga o tittade på sjön tänkte jag: Tusentals gånger har jag gått o sprungit den där vägen och älskar den. Nu är det ?vägen hem?. Vilken känsla!

Nu sitter jag här utomhus i solen, i utemöblerna och bara njuter. Våren är här på riktigt och fredagskänslan är upphöjd till 10. Så härligt. Känner helgfrid.

Ha en fortsatt fin fredag!

Barndomsminne

Kvällsbild - godnatt - vi ses i morgon

Vägen hem

Fredagskänsla