Såg sista programmet av stjärnorna på slottet igår. Bosse Parneviks tur. Igår pratade han ifatt. Han har inte sagt så mkt i de övriga avsnitten och det har oxå framkommit att hans kommentarer har blivit bortklippta. Har inte läst detaljerna men han har upplevts som lite tyst. Sympatisk, ödmjuk och rolig - så upplever jag honom. Rakt igenom.

Jag har hyllat hans dikt invandrarna förr, i min blogg, o har tillskrivit Tage Danielsson äran. En vanlig missuppfattning tyvärr. Dikten är hur som helst fantastisk, varje ord och mening har en fantastisk innebörd. Allt blir så enkelt och kristallklart när man läser den.

Vi är ofta inte särskilt snälla mot det som är annorlunda och de som kommer utifrån. Vi är inte heller (har varit) särskilt snälla mot det som är avviker och kommer inifrån. På väg mot bio o se filmen Sameblod. Kan nog finnas en anledning att skriva en rad om filmen senare.

Ha en fortsatt skön söndag o njut av nedan dikt!