Direktlänk till inlägg 7 december 2023
Godkväll! Hittade ett par rader som jag skrev i augusti då allt var som värst. Har inte velat titta på orden, det har varit för jobbigt. De två sista verserna har precis gjort dikten klar. Trots snö, is och kyla är det värme inombords. Nu är det vår!
Helvetet på jorden
Denna sommar kunde blivit den bästa
Ledigt efter en hektisk vår
Nytt uppdrag som har slukat mig
Under tiden tynade du bort, på mindre än ett år
Jag trodde jag skulle få slippa just detta
Något av de värsta har drabbat dig
Monster i ditt huvud
och allt mörker når även mig
Jag är inte längre vårdnadshavare
Jag står bredvid och ser på
Frustrationen hugger ned mig i bitar
Jag önskar bara jag kunde förstå
Förstå hur jag tänkte då
För 35 år sedan var ditt öde mitt
Förstå hur jag kände så
Dina tankar nu, var min världs mitt
Jag ber mina böner att det ska vända
Att demonerna ska lämna dig
Vet inte vad som är värst
Att vara dig eller mig
Önskar du kunna höra mina böner
Se mina tårar på natten
Men jag vill inte ge dig någon skuld
Bara kärlek, bara livet - du vet den där skatten
Nu har du fått första hjälpen
och vården omkring dig finns
Om några år ser vi tillbaka
Med tacksamhet och minns
Att se dina kinder få färg
Är som känslan när vinter blir vårtid
Att se dig åter gro
Obeskrivlig tacksamhet i denna tid
Man går stärkt ur det här
säger man bara efter allt som hänt
Det var helvetet på jorden
Sakta men säkert har det vänt
SigridSofia
Älskade älskade Stella
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 | 5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
|||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
|||
|