Det var en varm go känsla som spred sig i kroppen...från tårna upp till hårrötterna... Stolt och tacksam! Det är inte så ofta man blir rörd till tårar när någon utomstående berömmer barnen. Dagen startade med utvecklingssamtal David kl. 07.30 och det var det sista för honom i Åkersskolan. David har inga raddor av A i betyget men han tar ansvar för sitt skolarbete som få. Den sociala kompetensen är ovanligt hög. Som läraren sa: "Han förklarar och hjälper sina kamrater, samarbetar och jobbar på utan att tjafsa och argumentera emot". Å han är sådan, den pojken, även utanför skolvärlden. Sitter jag och David i TV-soffan med 4 kvarglömda glas och tallrikar från kvällsmaten plockar han med sig det ut (så jag ska slippa bära allt). Det kvarglömda mjölkpaketet ställer han in, han "ser" Bregott-paketet och osten som ska ställas in i kylen. Makalöst när man bara är 12 år. 

Å läraren är en klok kvinna. Nu har hon dragit ned på läxorna eftersom det repeteras för fullt inför nationella prov. Som hon sa: "En läxa ska gås igenom och man ska ha tid för det, en läxa ska inte bara ges för läxans skull". Helt enligt min uppfattning. Klokt, klokt, klokt! Å dessa nationell prov. Det är så upphausat. Det är ju ett under att inte fler elever får black-out av all spänning och gör sämre resultat än förväntat. Man kan bli så nervös så man varken ser eller fattar.... I know! Men visst - det är ett kunskapstest som får fram kunskapsnivån på ett lika sätt över hela landet. Tanken är god och det är naturligtvis ett bra stöd för betygssättning.

Här är filmkvällen i full gång. 4 grabbar har tagit övervåningen i besitttning och vi har precis avnjutit pizza. Barnen är lediga i morgon så ikväll är det sängdax no limits. Å innan jag hämtade maten hann jag med en långfika med goa vänner. Tack Kicki och Susanne för bra prat!

Ha en fortsatt go kväll!!!

Jag sitter i soffan o tittar på Mästerkocken. Ikväll gör de tävlande dumplings vilket jag kanske inte tycker är ett absolut måste att kunna inom matlagningens konster... Men jag sitter ju inte i juryn så det får jag inte bestämma. Visst - man ska kunna mycket och vara bred men....just dumplings? Har aldrig ätit några o inte blev jag heller speciellt sugen när jag såg dem.

Annars var jag grymt hungrig och sugen på ALLT innan kvällsmaten. Simmade en timme efter jobbet och satt i ångbastun läääänge. Vinterkyla bort från mina celler... Sim och vatten tar på krafterna. Eller rättare sagt tar alla krafter!!! Men så skönt, så härligt, i mitt nästa liv ska jag bli simmare...

Snart Mia på Grötö med bl.a Carola som gäst. Min idol från 13 år och uppåt. Magisk röst och karasmatisk utstrålning. Alla hennes idéer har jag väl kanske inte mottagit till 100% genom åren men för mig är Carola alltid Carola!! Alltid!!

Natti!!

En bradag! Det finns sådana. Bra bradagar. Även att vinden viner som attan.....Trots att jag vaknar 03.00 och inte kan somna om... Var ändå rätt pigg och kände mig utvilad (undra hur länge detta ska pågå utan att man faller ihop i en blöt fläck). Stämplar in på min arbetsplats strax efter 06. Oh, vad man hinner mycket en sån här dag även om jag tvivlar på att det så ska vara….alltså starttiden.

Idag har vi haft besök av fastighetsavdelningen på Habo kommun. De står i startgroparna för att köpa in och gå igång med modulerna ”hyra” och ”felanmälan” i samma fastighetssystem som Nässjö kommun. De undrade för ett tag sedan om de fick göra ett studiebesök hos oss och självklart fick de det. Nätverk och samarbete är bra. Utbyte av erfarenheter och få inblick i hur andra jobbar med samma saker är lärorikt. Varför ska de uppfinna hjulet på nytt när vi gjorde samma resa för några år sedan? Vad ska man tänka på? Vad var bra och vad var mindre bra…? Tips och ideer. Som av en händelse har även de Agresso som ekonomisystem vilket innebär ännu fler likheter betr. överföring av hyresfiler etc.

Å så här efteråt - efter ett lyckat besök känner jag... Vad mycket vi har gjort på vår avdelning bara sedan jag började för fyra år sedan. Å vad mycket JAG har kolla på och vad mycket JAG kan. Det är så vansinningt nyttigt att känna denna bekräftelse då och då. Ofast rullar ju vardagen bara på och man blir lite blind av allt man gör. Man ser inte det man fakstiskt uträttar utan bara det som inte fungerar och inte händer. Å det har hänt grejer här sedan hösten 09. Alla internhyreskontrakt sköter vi via systemet istället på excelark och manuella bokföringsordrar. Vi kan få ut det mesta ur vårt system vilket man inte minst märker dessa dagar då nyckeltal ska plockas fram inför bokslut. Hur mkt yta förvaltar vi, hur mkt av detta är förskola, grundskola, vård, kultur etc. Hur mycket kostar det att internt hyra jämfört med externt? Vad kostar driften per kvadrat och underhåll? Frågor jag brinner för...

Å vi gav nog Habo-borna svar på det mesta och lite till.... Det gjorde vi riktigt bra Pelle ;) De var imponerade av den snö vi hade (hur??? kan man vara det) men tyckte det blåste föööör kallt i Näsjsö. Mmmm...håller med.... Å de lovade att bjuda tillbaka. Vi får hoppas att det blir en solig vårdag…. Då är de säkert igång med sitt och vi kan utbyta fler erfarenheter. 

Ha en forstsatt go kväll!!!

Som liten var jag extremt blyg. I en samling med barn jag inte kände tog jag aldrig för mig och vågade "ta steget" till lek. Med de invanda kompisarna och mina jämnåriga kusiner som jag umgicks mycket med, var det aldrig något problem. Kan se min yngsta dotter Stella så totalt olik mig i liknande situationer. Det faller sig helt naturligt för henne att ta kontakt vilket är så härligt att se. Minns en gång på semesterresan till Turkiet i somaras. Jag simmade som vanligt på morgonen när övrig familj låg och sov (trodde jag) men Stella kom till poolen och ville bada. Ytterligare en mamma var där med sin flicka och det var bara ett kast med badboll så var de igång och lekte. Gott att se!

Med åren har jag lärt mig. Trots att det kan ta emot har jag successivt fått träna på att vara social. Å visst kan man träna. Till och med så man kan känna en rätt skön känsla att börja prata med en fullständig främling. Det är ju alltid lättare när man har något gemensamt. I olika jobbsammanhang är just gemensamma saker det som man kan börja prata om. Man är ju på t.ex en kurs för att man ska lära sig samma sak. Däremot att börja prata med andra (helt okända) patienter i ett väntrum på t.ex en vårdcentral går bort. Så pass social kommer jag aldrig att bli. Där vill jag bara vänta....helt ifred. Kanske har det med vår kultur att göra. Man (de allra flesta) pratar inte med varandra där.

Så hamnade jag ikväll på mitt i ordningen andra Centermöte. Jo, jag känner en del. Min bror väldigt väl - andra lite mindre. Så får jag den där känslan eller kalla det för ångest light i kaffekön. "Bara jag nu hamnar bredvid nån jag känner". Men jag blir lugn när min granne (åtminstone i halva livet) sätter sig bredvid mig. En främmande kvinna modell äldre sätter sig på andra sidan och säger "Välkommen hit" och frågar vad jag jobbar med. Jag frågar tillbaka och isen är bruten. Det visar sig att vi bodde på samma plats några år i mitt tidigare liv. Med andra ord - många gemensamma saker att diskutera plus att vi faktiskt alla är här för en orsak. Vi är centerpatister! Vi är gröna! Å jag är "grönare" än de flesta men jag vill lära mig och jag lär mig! 

Godnatt!!!

Min kamp mot vintern. Den gångna veckan har varit fruktansvärd. Kylan har trängt in absolut överallt och det har inte hjälpt med rejäla kläder. Har varit kall på ovansidan av händerna vilket betyder att värmen i min kropp inte är på en behaglig nivå. Å det är fler med mig som klagat. Inte så värst många minusgrader men blåsten har gjort sitt. Varma bad och varma duschar har kompenserat och gjort gott efter arbetsdagarna. Tur att man har ett badkar. Var i simhallen mitt i veckan och satt i ångbastun länge...underbara uppfinning. 

Gick in närkamp med Kung Bore på förmiddagen. Klädde på mig ordentligt vilket betyder ett underställ under löpartightsen, två lager på överkroppen under löparjackan, mössa och vantar. De fyra första km höll Bore på att vinna...eller fighten var minst sagt till hans fördel. Blir stel i benen och den kalla luften ned i lungorna är helt enkelt obekväm. Men....sedan släpper det och "flowet" anländer. Helt plötsligt känns temperaturen runt nollan och kroppen känns varm och smidig. Inte heller är det jobbigt att andas den kalla luften. Å eftersom 13 km avverkades med hyfsad fart och utan missöden får man väl säga att jag vann kampen...idag. De fyra första km behöver vi inte skriva så mycket mer om... Om jag förtränger dem helt blir det lättare att ge sig ut nästa gång om kylan består. Å tilläggas kan att kungen snart blir helt besegrad... Våren är snart här!!!

Har hunnit med att vara lite duktig idag oxå vilket gör söndagen ännu bättre. Bytt i sängar, dammat och dammsugit. Hjälpt David med en religionsläxa. Nu läser de om Islam. De skulle sammanfatta de viktigaste i den islamska religionen samt hur muslimer lever och kunna förklara ord som Mekka, Ramadan, Suran, Muhammed.... Jag betonar att det är mycket viktigt att vi lär oss om andra religioner för att ha förståelse för hur andra människor tror och tänker. Å genast får jag tanken trots att man knappt vågar skriva den. Undra om muslimska skolbarn får lära sig de viktigaste delarna i Kristendomen (och för den delen andra religioner) på samma sätt som vi lär oss om andra...? Det gäller ju att alla på jorden har förståelse för varandras olika trosuppfattningar!

Ha en fortsatt fin söndag!!

Lördagmorgon! Är en skön känsla att vakna utan ljud av bongo-trummor vilket är ljudet för helgens alarm på mobilen. Sov länge och kände mig riktigt riktigt pigg. Frukost och visst suger det i löpartarmen men 7 minus och snålblåst – nej! Fick bli lite inomhusträning istältet vilket funkar hur bra som helst. Bra musik i öronen så är min cykel ett gott alternativ. Till middag blev det biffar med brunsås, kokt potatis och lingonsylt. Det händer alldeles för sällan. Å varför kan man ju fråga sig. Hur smidigt är inte det? Man kan ju dessutom variera biffarna i det oändliga. Smula fetaost i smeten, hackade oliver eller nåt annat gott! Halva färspaketet sparade jag dock till kvällen för……just det ja! Taco! Sveriges nya nationalrätt. Å det är gott och det känns nyttigt – alla hackade grönsaker. Ikväll blir det åter jag och Elin som får mysäta helt själva. Johanna är i Norrköping och hälsar på en f.d klasskompis, Ulf är på bowling med sitt jobb, David är på ”Festen” på Pigalle – ett disco anordnat för åk 6-9.

Å så har jag varit duktig och jobbat några timmar idag. När jag i förra veckan var klar med ”mitt” – att aktivera alla investeringar som gjorts under 2013 blev det några investeringsprojekt över (på en annan förvaltning)….vilket jag får den äran att fixa iordning. Underlaget fick jag 15.40 i fredags em och eftersom vi ligger efter och måste bli klara med allt helst i går…så får man väl ändå säga att jag gjorde en välgärning att sätta mig på Vipan idag. Att ha med sig en termos kaffe, några godisbitar, inga telefoner som ringer….det går faktiskt bra. Dessutom är det enorm tillfredsställelse att få saker och ting färdiga och klara. Eller så är jag bara riktigt dum i huvudet som går hit på helgen. Välj och döm själva!

Nu blir det en stund med min käraste materiella ägodel. En fin YAMAHA är det. Min gitarr! Ihop med den bästa immateriella tillgång jag har – min röst får det bli en stund av glädje innan jag ska skjutsa David och hans kompisar till discot.

Ha en go lördagkväll!!

Fredag! Fridag! En tuff arbetsvecka är till ända. Nätter fulla med sömnlöshet! Förvånad att jag är så pigg som jag är i skrivande stund. Men i eftermiddag har jag tankat in god energi. Efter jobbet blev det en mysig fika med Johanna och Elin på Thimons innan vi vinkade av Johanna på tågstationen. Hon ska hälsa på en f.d klasskompis som pluggar i Norrköping. Spännande för henne att åka tåg helt själv för första gången. När jag hade kramat o sagt adjö och såg henne gå in i vagnen fick jag plötsligt lite ångestkänslor och mumlade: "Tänk om nån hoppar på henne..." varpå Elin svarar. "Ingen fara - hon kan slåss - det vet jag". Å då försvann ångesten med ett gapflabb. Inte för att jag tycker man ska slåss men försvar är väl inget fel...

Sen hyrde Elin och jag film på Hemmakväll (är ensam hemma med henne ikväll eftersom David och Ulf är iväg på bandymatch till Åby utanför Växjö). Sedan blev det en handling på ICA, kycklingklubba och lite revben. Vidare hem i den kalla Nässjökvällen. Väl hemma börjar jag rotar efter mina nycklar. Ingenstans fanns de. Ingenstans! Då kommer paniken smygande... Var kan jag ha lagt dem? Thimons, Hemmakväll, ICA...och hur lätt är det att hitta dem? Stelfrusna fingrar som letar och jag ser den goa kvällen med ett varmt bad, rödvin, kycklingben snabbt försvinna bort..i fjärran. Men av någon outgrundlig anledning hade jag lagt dem i Hemmakvälls-påsen. Varför? Mycket bra fråga. Lättnadens suck spred sig på Renstigen.

Å sen hade jag inte tänkt att skriva mer för idag. Men!!! jag måste tacka Ann-Charlotte Ekman Hellman (M) efter hennes artikel under ordet fritt i Smålands dagblad. Så otroligt bra skrivet och formulerat. Skulle vi kanske alla kasta spadarna i denna gigantiska sandlåda "Skolutredning" och samarbeta för att lösningen ska bli så bra som möjligt? Om vi mentalt ställer in oss på att göra allt vi kan!!!!! för att tänka lite positivt med tänkta beslut kanske det till och med kan gå vägen? Man kan ha åsikter om tidsaspekter och annat men beslutet är fattat och vi ska nog prata lite positivt om kommande lösningar så inte våra 13-åringar får ont i magen när de tänker Brinell i höst? Föräldrar, personal och övriga? Vore inte det lite mer fair och nice? Man kunde ju hoppats att alla redan hade gjort det men sorgligt nog är inte detta faktum - inte alls!!

Go kväll!!!!

Två av de underabaraste varelserna i världen!!!

Gott och dyrt (men man får ta med sig formen hem - nu har jag tre ;)

...kallas den ibland. Det tar sammanlagt 10 minuter från betalning, avklädning, röntgen, påklädning. 10 mycket viktiga minuter. Har varit på mammografi idag. Det var tredje gången och det är lika obehaligt varje gång. Kan inte säga att det gör speciellt ont men obehagligt (mycket) är just rätta uttrycket. Å man ska inte titta på när sköterskan gör sitt jobb. Då är det ännu mer obehagligt. Å sen får man vänta några veckor och förhoppningsvis samt i de allra flesta fall få ett besked som är positivt - eller helst negativt... Förra gången - för två år sedan fick jag ta om några bilder inne på "riktiga" röntgen vilket omedelbart gav mig tankarna att jag hade fått bröstcancer. De hade upptäckt några prickar (?) och ville ta fler bilder för att utesluta tumörer. Jobbig tid...innan det provsvaret kom. Men det såg var ofarligt. Ett välkommet och behagligt besked!

Å det finns hela tiden kvinnor som får andra diagnoser. Som drabbas av det vidriga beskedet och får genomgå operation, strålning och cellgiftsbehandlingar. Jag har hört att det finns kvinnor som inte besöker bussen då de fått en tid. För mig helt obegripligt. Jag fattar inte hur man vågar avstå. Å andra sidan blir inte allt upptäckt i bussens röntgenstrålar. Dessutom finns det framförallt kvinnor yngre än 40 år som drabbas. När de inte ens påbörjat screeningprogrammet. Det finns även kvinnor äldre än övre åldersgräns för mammografi som drabbas. Har en släkting som drabbades men är idag helt pigg och frisk. Om två--tre veckor kan jag andas ut FÖRHOPPNINGSVIS!!

Sitter framför Patrik möter. Ikväll möter han Marcus Hellner och förutom att han är grym på skidor så är han en jäkel på trummor. Kontraster!!

Ha en fortsatt god kväll och natt kära läsare!!