Första semesterdagen har sakta övergått till första semesterkvällen. Huset är städat och luktar såpa. Det var väl igentligen inte vad som var tanken just idag men vad än tankarna var så blev ju resultatet bra. Dock lät jag skohögen i hallen stå kvar. Dammsög och ställde tillbaka dem. Svabbade med vått och ställde tillbaka. Flyttade inte något av paren till skohyllan som jag ALLTID brukar göra. Vill inte ha ett gäng precis innanför dörren....men just i eftermiddags fick de stå kvar.

Jag har inte gjort så mycket annat vettigt idag faktiskt. Gick en lång runda till Spexhult för att rensa tankarna men fick ingen vidare ordning på dem idag. Jag lyssnade på gårdagens program av Sommarpratarna (min svägerska Monica tipsade via Facebook) och det är oförklarligt hur snabbt två och en halv timme kan passera så snabbt i värme. Malou von Sivers var berättare och hon delade med sig om sin minst sagt hemska barndom. Minsta lilla "fel" de gjorde - hon och hennes syskon - så blev det stryk. Gå på nykrattade grusgångar, tappa gaffeln i golvet och då även - ställa skorna slarvligt i hallen.... Stryk och slag, fysiskt och psykiskt! Lyssna gärna! På något sätt var hon ändå inte bitter över sin fars hemska gärningar. Hon gjorde allt och mycket länge, för att bli älskad av sin pappa men lyckades inte. Hon förstod och förlät kanske hans sätt beroende på det han själv varit med om.

På något sätt har ju ändå historien gjort henne till den hon är idag och hon var tacksam för det hon har åstadkommit. Det har hon ju onekligen gjort med bravur. Livets tatuering, kallade hon sin uppväxt för och så kanske det är. Man är den man är och på grund av saker man varit med om formar det dig till den du är nu. Hon delgav en mycket tänkvärd dikt i slutet av programmet av Eeva Kilpit:

"Vi har inget skydd mot kärleken, inget skydd mot livet, inget skydd mot döden. Inget skydd. Så skyddslösa är vi."

Ha en fortsatt skön måndagskväll! 

Vi har inget skydd mot kärleken....