För några dagar sedan skulle min farbror Uno fyllt 88 år. Min kusin Eva-Lena delade en bild på sin far och min far när Uno var blott 17 år. Alltså var pappa Kenneth 14 år på bilden. Har aldrig sett den förr och det värmer i hjärtat.

För några veckor sedan var det 25 år sedan Uno gick bort. 62 år och alldeles alldeles för tidigt. Jag minns att jag väntade Johanna och denna händelse påverkade mig enormt mycket. Från fullt frisk ena dagen till jättesjuk och sedan bara borta. Jag minns att jag och mamma hälsade på honom i Eksjö och grattade till mitt första och kommande barn. Jag skrev en dikt 1995 i november i samband med detta och den är lika aktuell idag, tyvärr.

Livet är så oberäkneligt. Njut av varje sekund du har. I dessa stunder kan det te sig svårt men plötsligt bara rycks någon bort. Livet är skört!

Ta hand om er!

Pappa och Uno 1949

 

Amisa

19 december 2020 22:16

Om framtiden vet vi nästan ingenting, bara det att vi med 100% säkerhet ska dö någon gång. Kanske är det inte heller så illa som vi ofta föreställer oss? Kanske vår rädsla för det okända är det värsta?

Människor som varit nära att dö beskriver ofta sin upplevelse av det som kärleksfullt och ljust. Men självklart önskar jag precis som du att alla människor ska få hinna med att leva ett långt liv innan det blir dags för döden.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Sofia

23 december 2020 18:38

Rädslan för det okända finns såklart. Å rädslan att mista någon som är nära. Att bli ensam kvar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste tidningen efter frukosten. Så overkligt att se min fars dödsannons i tidningen. Rader från min dikt var med. Kändes så fint. Jonas och jag promenerade till Räfsnäs. Inbjudna av en gammal gymnasieklasskompis som har sommarstuga där. På Brine...

I morse var planen att jag skulle promenerat till jobbet. Vaknade klockan 6 och det regnade ymnigt. Behövligt för naturen men jag tappade sugen att gå. Åt frukost med Jonas och han skjutsade mig till jobbet då han skulle till tippen. Samordning. Han ...

Sov hyfsat bra inatt. Trots att jag var ensam. Satt uppe länge i går kväll och jobbade. Kl 22 är sent för mig. Men jag fick mycket gjort. Vaknade till en strålande vacker dag. Satt på baksidan av huset och åt frukost. Allena. Vackert även där och...

Jag sitter på altanen och njuter av utsikten. Å ser allt det vackra i naturen som vi ska vara rädda om. Efter dagens klimatutbildning får man ont i magen på riktigt. Hur illa är det med vår jord? En lång arbetsdag är till ända. Kommunstyrelsens s...

I går var jag hos min mamma i Torset och tillsammans med mina bröder träffade vi begravningsentreprenören. Det är surrealistiskt och overkligt att sitta och bestämma och göra val när det gäller sin fars begravning. Det är mycket man ska ta ställning ...