Jag har aldrig träffat min mormor. Tyvärr, tyvärr. Minns när jag var liten och mina kompisar hade både mor- och farföräldrar i livet och jag hade inte ens fått vara med om känslan av att ha en mormor och morfar. Tänker på mina egna barn - så gott att de har alla sina kvar. Stella har mist sin farfar, för ett par år sedan, men fick många år och minnen med honom.

Ändå har jag starka band till mormor. Mamma har såklart berättat mycket, vilka egenskaper hon hade. Hur god, klok och rättvis hon var. Hon diktade verser och det jag har läst är enastående. Hon blev änka vid 46 års ålder och hade sex barn plus en gård att ta hand om. Barnen fick såklart hjälpa till mycket, vissa av dem inte särskilt gamla. Mamma var bara åtta år när hon miste sin far.

Jag bär hennes namn och det är ju anledningen till att jag signerar mina dikter och alster med SigridSofia. Dessutom sydde hon. Det var väl i och för sig en vanligt förekommande syssla på den tiden, att sy sina egna och barnens kläder, att lappa och laga.

Hennes symaskin har jag nu tagit hem. Den har stått i åratal hos mor och far, i deras ladugård i Torset. Nu äntligen blev det av. Igår la jag mycket kärlek på maskinen. Rengjorde, slipade och oljade. Den var fin förut men nu blev den ännu vackrare. Den lilla tillbehörslådan på maskin är full av syrullar, nålar och till och med mormors glasögon ligger kvar. Ungefär som att hon lämnade den och snart skulle tillbaka.

Jag tog fram en gammal finvirkad duk och satte en ängel på. Den får symbolisera precis det hon har varit sedan 1968. En ängel. Hon ser mig, det är jag helt övertygad om. Hon ler säkert i sin himmel över min äldsta dotter Johanna som syr för glatta livet. Kläder och kreationer utöver det vanliga. Även Stella fick en symaskin, i studentpresent - så mycket går i arv. Skillnaden är kanske att förr sydde man för att man helt enkelt var tvungen, idag är det mer ett intresse även om det sparar inköp.

En ängel passade fint till maskinen

Har dammat av varenda syrulle

Mormor Sigrid som flicka

Mormor Sigrid, moster Majken och mamma till höger. Den lilla tösen tippar jag är min kusin Anna-Lena. Ni får rätta mig om jag har fel.

 

Lena

11 augusti 2024 21:01

Blir helt rörd av vördnad & det vackra, ett arv med historia från en svunnen tid ❤️
Varm kram ❤️

http://frallorna.bloggplatsen.se

Sofia

12 augusti 2024 15:30

Varmt tack!! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste tidningen efter frukosten. Så overkligt att se min fars dödsannons i tidningen. Rader från min dikt var med. Kändes så fint. Jonas och jag promenerade till Räfsnäs. Inbjudna av en gammal gymnasieklasskompis som har sommarstuga där. På Brine...

I morse var planen att jag skulle promenerat till jobbet. Vaknade klockan 6 och det regnade ymnigt. Behövligt för naturen men jag tappade sugen att gå. Åt frukost med Jonas och han skjutsade mig till jobbet då han skulle till tippen. Samordning. Han ...

Sov hyfsat bra inatt. Trots att jag var ensam. Satt uppe länge i går kväll och jobbade. Kl 22 är sent för mig. Men jag fick mycket gjort. Vaknade till en strålande vacker dag. Satt på baksidan av huset och åt frukost. Allena. Vackert även där och...

Jag sitter på altanen och njuter av utsikten. Å ser allt det vackra i naturen som vi ska vara rädda om. Efter dagens klimatutbildning får man ont i magen på riktigt. Hur illa är det med vår jord? En lång arbetsdag är till ända. Kommunstyrelsens s...

I går var jag hos min mamma i Torset och tillsammans med mina bröder träffade vi begravningsentreprenören. Det är surrealistiskt och overkligt att sitta och bestämma och göra val när det gäller sin fars begravning. Det är mycket man ska ta ställning ...