Iskall morgon. Sol på himlen. Den där känslan, första riktigt kalla morgonen på hösten, när graderna kryper under nollan. Jaha, var det så här det kändes. Kyla i ett halvår framöver. Då gäller det att sänka axlarna, känna fuskpälsen som värmer och ändå njuta. Har bestämt mig för att göra just det - även en kall tisdagsmorgon. Det gick bra idag. Det är så mycket roligheter som står för dörren nu, bakom hörnet.

Denna veckan är veckan före då livet lite förändras. Eller förändras ganska mycket. Vi får ett nytt hem. Fått är kanske fel verb. Vi betalar dyrt för det men jämfört med vad vi får är det ett kap och värt varenda öre. Ett paradis. Under hela den innevarande månaden har vi planerat och förberett och längtat. Nu är det mindre än en vecka kvar.

Jag är också väldigt glad för en annan sak. Stella sa helt plötsligt förra torsdagskvällen att hon ville konfirmera sig. ?Å det är inte för presenterna?, betonade hon. Samtidigt som hjärtat gjorde en volt av glädje blev jag lite förvånad. Jag har visat henne konfa-lapparna, när de kom tidigare i våras och då var det inte aktuellt. Nu har hon kommit på andra tankar. Nu är de ungdomar som konfirmerar sig ett undantag, förr (när jag var i den åldern) utgjorde de som inte konfirmerade sig ett undantag.

Eftersom jag aldrig haft förmånen att ha ett barn som har valt att konfirmera sig är jag väldigt väldigt glad. De har fått bestämma själva och de har inte velat. Lära sig om bibel och kyrkan, värdegrund kan aldrig vara fel och till detta får man fin gemenskap på köpet. Är glad för hennes val och jag blir varm i hjärtat av att tänka på detta. Föräldramöte var i kväll men just nu ligger jag nedbäddad. Har gått på Alvedon hela dagen o efter jobbet tog all kraft slut. Nyser och fryser o känner mig mycket hängig.

Ha en fin kväll o krya på mig!

Kommer ni ihåg? Konfirmationskorten man bytte med varandra. Här är mitt o mina bröders.