Den senaste tiden har det varit en våg av otäcka händelser. Det sker ständigt saker som förskräcker men ibland känns det som det tidvis är värre. Bombdåd, terroristattacker – flera döda och skadade – man läser och hör men ändå går det inte riktigt in. Kanske är det ett slags skydd vi (jag) har – man bygger en mur (som är mer eller mindre stark) så man orkar leva vidare och fungera som människa trots allt elände. Så händer det något – en bussolycka där flera unga människor omkommer och många blir svårt skadade - den där muren, för i varje fall mig, rämnar. Just denna händelsen tog jag åt mig hejdlöst, varje rad jag läste, varje ord jag hörde – det kändes som nålstick rakt in i hjärtat. Tårarna kommer så fort jag ser den där bussen i diket. Kanske har det med att göra att jag har egna barn i just denna ålder, att jag hela bandysäsongen ständigt är orolig för att det ska hända David och hans gäng på någon av alla resor. Väglaget är ofta inte det bästa under höst och vinter.... Nästan så jag kan känna en lättnad när bandyn är slut i slutet av mars – då slipper man oroa sig just för det.

När jag känner som jag gör för busskatastrofen – hur känner sig då inte anhöriga till barnen som inte längre finns? Hur orkar man leva vidare?  Hur känner sig lärarna som just mist några av sina elever? Kamraterna som överlevde och förlorade några av sina vänner? Hur känner sig det lilla samhället där de kom ifrån? Man har läst om flickan som hade satt på sig bältet just innan olyckan inträffade och förmodligen därmed överlevde. Hon kände skuld - att hon fick leva och inte sin kompis. Det är lätt att fastna i tankarna varför avslutas livet för ungdomar i tonåren? Varför? Det är så ofattbart, det som har drabbat dem. Jag har haft extremt svårt att skaka av mig händelsen och jag har kramat mina barn extra hårt denna veckan. Vad vet vi vad som händer nästa dag? Varje gång jag hör ett utryckningsfordon räknar jag blixtsnabbt ut i hjärnan vilka av mina barn som kan tänka sig befinnas sig ute i trafiken på t.ex cykel. Detta är jag säkert, som förälder, inte ensam om - men jag har en känsla av att jag tillhör kategorin som oroar sig i mesta laget. Det som är alldeles säkert är att OM det ofattbara skulle hända har jag lidit mycket mer.

Jag hade tänkt att skriva en rad om friskolan som segregerar pojkar och flickor också.....men jag tar det någon annan dag. Att skriva om ovan var jobbigt nog.

En höjdpunkt idag var att se Stellas glädje att ÄNTLIGEN få sina rullskridskor. Såna där klassiska ni vet med 2 hjulpar + en broms fram. Så snabbt hon lärde sig. Stella ber aldrig om någonting. Tjatar aldrig om att få saker. Hon önskade sig dessa som för tidig födelsedagspresent men hon fick dem på sin ofödelsedag. Lyckan var total och ja, jag köpte SKYDD så...om hon faller inte ska skada sig.....

Ha en fortsatt fin onsdag och var rädd om varandra och livet!

Kram

Såååå nöjd!!

Fina Stella i sina rullskridskor

"Det är mänskligt att fela, men för att skapa kaos behövs en dator".
Ovan mening är slående för veckan. Det är veckans citat i min bordskalender. Fick inte igenom hyrorna för maj. Skickar filer från vårt fastighetssystem till ekonomisystemet för att få ut fakturorna och de är 3 st olika "företag" med två filer för varje. En kundfil och en orderfil. Det gick inte alls. När jag tittade närmare på filnamnen var det mycket längre än vanligt så jag förstod ju att något hade hänt. Undersökte saken och det visade sig att det hade skett en uppdatering av det program som hämtar filen från mitt system till ekonomin. Därav haveriet. Jag började förbereda detta redan i fredags då det alltid är skönt att göra saker och ting i god tid. Man (jag) har ju lärt sig (mig) under åren att tid tjänas in på att just vara steget före om det skulle inträffa problem. I morse löste datafolk detta åt mig och sedan fungerade det utmärkt. Felet var att nya kunder inte kom med i filen och eftersom jag just denna månad sänder ut den årliga debiteringen för de c a 80 st kolonilotter Nässjö kommun tillhandahåller finns det en hel del nya arrendatorer.

En skön lunch promenad rensade hjärna gott och eftermiddagen gick i en rasande fart. Solen började skina och jag längtade ut när klockan börjad gå mot fem. Då var det dags att växla över till politiken. Majoritetsmöte i stadshuset för att gå igenom 2016 års bokslut. Därefter efterföljande och som alltid ett intressant och centermöte. Det var min bror Anders tur att stå för kvällens fika och den ostkakan (mamma) - sååååå gott!!!

God natt!!!

Idag har flytteriet och tillhörande fix tagit paus. Förutom att jag åkte med några kartonger till förrådet har jag gått en lång runda. Så skönt men var lite för varmt klädd. Sedan tog jag hand om min fina bil. Dammsuga, torka o tvätta mattorna. Unnade Hondan en briljanttvätt så här efter vintern. Det behövdes o bilen blev nöjd o glad - jag oxå!

Fick en rejäl belöning efter detta arbete. Mamma och pappa kom. Det är det bästa. En riktig bonus är vad de hade med sig. Mamma gjorde ostkaka på 30 liter häromdan o idag fick vi del av det goda. Dessutom hade de med sig råmjölkspannkaka. Ahhhhh så underbart gott! Det går inte med ord beskriva - den måste smakas eller upplevas för det är oemotståndligt. Å nyttigt!!!

Mina föräldrar fick se tapeter o fix, hitflyttade möbler och de gillade vad de såg. Imponerade av den stoooora TV'n. Mycket bra bild och hockeyn gjorde sig extra bra. Har kollat första semin mellan Frölunda o Brynäs. Vrålade nyss ut glädjen ihop med David när Frölunda kvitterade med en sekund kvar. Dock efter granskning kom målet en nanosekund för sent. Surt!!! Vi fick va glada en stund!!!!

Nu har jag tagit kväll o laddar inför en ny vecka där jag vet att arbetsuppgifterna inte kommer att matcha arbetstiden. Fokus! En sak i taget! Lugn o fin!

Ha en fortsatt skön söndagskväll!!!

Gofika med kära momo och mofa

Vilken upphämtning de gör Frölunda - från 0-4 till 4-4 på bara några minuter.. Det sista indianmålet dömdes dock bort. Det kom liiiiiteför sent!

I dag för exakt två år sedan flyttade jag o barnen till Ulriksdalsgatan. Jonas flytt hit har varit mer smygande och skett i etapper. I dag har köksbordet och stolar flyttat hit och TV-bänk och TV är på väg (allt får inte plats i en kärra)!! Det bästa av allt är att allt är sant - inget aprilskämt! Jonas är mer än välkommen - på heltid! Kärrorna att hyra var det dock ont om just denna dag. Denna helg är ju en stor flytthelg! Mycket grejer körs till vårt hyrda förråd oxå och det rymmer i sin tur mycket. Två bohag ska bli ett. Ja, ni fattar...

Från förrådet ser jag den lägenhet jag bodde i på tredje våningen med tre barn, utan hiss och diskmaskin. David var knappt två år. Att jag orkade? Men det gick, ett helt år innan det åter var dax för markplan.

Köksbordet har vi nu på test ett tag. Önskar att köket hade varit en meter bredare men det funkar och eftersom bordet är så vackert så får det plats. Har flyttat ut ALLT ur vitrinskåpet, torkat ur och ändrat platsen. In med allt o nu syns det bättre. Trött i ryggen men pigg i sinnet! Flytta - det kan jag. Dock är jag inte så bra på att bära tunga grejer - det är Jonas o sonen Pelle riktigt bra på!

Solen skiner o det är varmt! Jag sitter ute i nyframtagna utemöbler o väntar på nästa lass!

Ha en fortsatt fin lördag!

Vackert och aaaaastungt bord. Undrar var de plankorna kommer ifrån...? Gammal kökshandduk på nytt bord. Broderad (namnad av min mormor Sigrid Holm - SH).