Kände det redan igår kväll. Började frysa och det kändes tjockt i halsen. Plus en obeskrivlig trötthet. Vaknade helt igenkorkad och förkyld. Känns som jag inte har någon motståndskraft i kroppen. Noll immunförsvar. Har träffat otroligt mycket folk i veckan o det klart, nån bär ju på någonting. Antingen medvetet eller omedvetet.

Idag skulle vi efter frukost åka till Stenungsund, jag, Stella och Jonas. Vi skulle hälsa på hans dotter Miccan med familj, sova över och bara hänga. På hemvägen skulle vi tigga till oss kaffe hos Johanna och Oliver i Borås. Oliver fyller år nästa fredag - internationella kvinnodagen- så det var extra passande att besöka dem. Hade verkligen sett fram emot utflykten, särskilt när Stella ville följa med.

Lack och ledsen vid frukosten när jag inser att jag varken orkar eller ska åka. Inte kul att förmedla mina baciller vidare. Jonas åkte och jag satte mig i fåtöljen och tittade ut på en grå och disig utsikt. Såg inte ens sjön.

Men med det onda följer lite gott. Kunde i flera timmar ägna min uppmärksamhet åt att läsa igenom nästa veckas underlag till de olika nämndernas resultatdialoger. Plöja och förstå ett antal resultatrapporter - bokslut - verksamhetsberättelser. Å dessutom jobba en hel del med mitt andra vanliga jobb. Det var bonus. Trött i hjärnan gick jag ut en kort promenad och sög i mig gråheten ute. Vädret var mjukt och snödropparna står där gulligt i landet. Ett samtal till mor och till Johanna gjorde mig på mycket bättre humör. Längtar ihjäl mig efter Borås-borna. Till påsk får vi träffas!

Kan inte, hinner inte bli sjuk igen. Nu vilar jag och sover bort det här. Först en mysig mello-kväll med Stella!

Den här synen får en gråmulen dag att lyfta!