Jag kommer ihåg hur det var. I första klass var min bästis Susanne o jag kär i samma kille !! Vi skrev kärleksbrev o läste varandras innan vi slutligen skickade dem till honom. Killen (har glömt vad han hette) som var föremålet för vår kärlek, kunde inte bestämma sig riktigt - han var ihop med oss båda.. Även om man var liten kunde det vara jobbigt med killar, fråga chans etc. En kille i fyran bråkade ofta med mig, jagade o hade sig - men trägen vinner heter det ju. I nian blev vi ihop o det varade i 8 år ; )

Idag visade Elin mig ett mycket välgjort o fint skrivet kärleksbrev som hon författat till den kille hon gillar. Kände mig så himla previligerad att hon visade "mig" detta. Hon ville att jag skulle kolla om hon stavat rätt. Det hör ju till saken att hon tyckt att denne kille har varit otroligt jobbig i två års tid...men nu har väl de små känslorna vänt. Blev tårögd när jag läste vad hon skrivit. Det var väldigt mycket "känslor" i detta brev o vi får väl tillsammans hoppas att han besvarar henne!!?

Ja, kärlekens vägar är olika. Ibland känns de spikraka och som E4 men lika ofta kan de vara snåriga och svårframkomliga. För vissa är det ständigt "himlen runt hörnet" och andra hittar aldrig rätt. Undra just hur många kärleksbrev Elin kommer att skriva o för den delen även (förhoppningsvis) få?

Ha en trevlig kväll!

PS. Det är kärleken som får världen att snurra..