Självkänsla är enligt Nathaniel Branden, psykolog och samhällsdebattör:

Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.

Självförtroende är individens tilltro till sin förmåga att prestera. Det kan röra sig om arbete, skola eller sociala sammanhang. Självförtroendet kan snabbt tränas upp. Många blandar ihop begreppet med självkänsla.

Självkänsla handlar om det vi är medan självförtroende handlar om prestationer och kompetenser. Självkänsla och självförtroende är olika separata delar av vår psykologi.

Ovan rader har jag tagit från Wikipedia. Efter min senaste "debatt" med vänner på Facebook kände jag för att skriva lite om det och hur svårt det kan kännas ibland.

Jag var med om en hemsk upplevelse (råkade ut för en hemsk människa) förra veckan i mitt jobb. Då jag är styrd av sekretess etc. nämner jag naturligtvis inte några som helst detaljer. Men jag tog åt mig - trots chef och kollegors uppmuntrande ord och stöd - kände jag mig "dålig" och både grät och mådde illa över vad som hänt. Reaktionen blev verkligen stark. Jag har funderat mycket på varför? Ananlyserade varenda lite händelse i detta aktuella ärende och kan inte komma fram till att jag gjorde några som helst fel. En del sa till mig: Tänk gås nu Sofia. Ta inte åt dig! Men det var omöjligt att låta detta kletiga elände rinna av mig.

Det förunderliga var att min "magkänsla" sa mig att det inte kändes bra när personen i fråga ringde mig för första gången. Förstår inte hur en människa kan vrida på saker o ting och bete sig så illa. En människa som är sjuk får man väl iofs ha förståelse för men får man behanla medmänniskor hur illa som helst för det? Det hela är nu utagerat och jag har förstått efteråt att jag inte är den enda människa som blivit drabbad. En lite tröst men ändå rätt tragiskt.

Ha en bra kväll!!