Höstlöv täcker marken och
träden visar åter höstens palett
Stigen färgas gul och röd
Sommaren säger farväl på sitt eget sätt

Varenda meter känner jag utan och innan
Jag känner varje liten grop
Som en sista suck släpper träden sitt verk
Eller är det smärtsamt rop?

Jag lär mig kanske aldrig acceptera
naturens behov av vila och ro
Allt har sin tid - allt måste sova
Ny grönska spirar o orkar sedan åter gro

Man kan inte tvinga fram en vår,
ingen kärlek, ingen lust, inte heller energi
Vänta och försiktigt tro och hoppas
att tiden löser knutar och själen kan bli fri

Sigrid okt 2016

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste tidningen efter frukosten. Så overkligt att se min fars dödsannons i tidningen. Rader från min dikt var med. Kändes så fint. Jonas och jag promenerade till Räfsnäs. Inbjudna av en gammal gymnasieklasskompis som har sommarstuga där. På Brine...

I morse var planen att jag skulle promenerat till jobbet. Vaknade klockan 6 och det regnade ymnigt. Behövligt för naturen men jag tappade sugen att gå. Åt frukost med Jonas och han skjutsade mig till jobbet då han skulle till tippen. Samordning. Han ...

Sov hyfsat bra inatt. Trots att jag var ensam. Satt uppe länge i går kväll och jobbade. Kl 22 är sent för mig. Men jag fick mycket gjort. Vaknade till en strålande vacker dag. Satt på baksidan av huset och åt frukost. Allena. Vackert även där och...

Jag sitter på altanen och njuter av utsikten. Å ser allt det vackra i naturen som vi ska vara rädda om. Efter dagens klimatutbildning får man ont i magen på riktigt. Hur illa är det med vår jord? En lång arbetsdag är till ända. Kommunstyrelsens s...

I går var jag hos min mamma i Torset och tillsammans med mina bröder träffade vi begravningsentreprenören. Det är surrealistiskt och overkligt att sitta och bestämma och göra val när det gäller sin fars begravning. Det är mycket man ska ta ställning ...